rosaresa

Efter besöket på Onkologen i Jönköping den 23/6-09…

Nu börjar en konstig tid, väntan på nåt som jag inte riktigt vet någonting om…vad innebär alla dessa behandlingar??? Efterbehandlingar…Jag vet att jag ska få dessa pga att om det skulle finnas någon liten elak cancer cell någonstans i min kropp på vift så ska dessa behandlingarna döda de…
Låter läskigt med cellgifter…gifter??? Det vill jag inte ha…hur kommer min kropp att reagera och jag då, eller mina barn, min man???

Hur kommer allt att vara/bli??

Hur kommer jag att orka göra saker??
Kommer jag att vara jag??

Kan allt rulla på ”som vanligt”??

Kommer jag att må illa??

Kommer jag att bli frisk??

Många, många frågor surrar runt i mitt huvud…

Jag försöker att vara som vanligt, så gott det går…märker att tålamodet ibland inte är den bästa, blir lätt arg, sen får jag dåligt samvete för det…

Vad är det som händer ”i mig”??

Roger jobbar på i Västervik…trivs med sitt jobb och det är roligt!!

Men han har aldrig jobbat så  mycket som han gör nu och mindre blir det inte i fortsättningen heller…Han åker innan vi går upp på morgonen och kommer hem 18.30 som tidigast…blir inte många minuter vi behöver umgås;) Och han orkar/hinner inte göra nåt här hemma, mer än äta nåt och sova…hmmm…lite trist…men så är det just nu och det kan man nog ändra på hoppas jag…

Ibland kan jag tänka på att jag skulle behöva lite hjälp med nåt eller kanske inte alltid hjälp, men stöd eller nåt, en kram eller nåt, jag vet inte…eftersom jag inte har min släkt här heller så är man ju rätt ”ensam”…tur att jag har mina fantastiskt duktiga barn(vilken tur att de är så stora som de är) och jag är ganska tuff själv, klarar ”allt”(tror jagJ)…

Barnen har sommarlov…sååååå skönt att inte behöva väcka de kl 6 på morgonen och jag som har lite svårt att sova på nätterna, kan ju sova lite på morgonen, det är ju då jag sover som bäst!! Sen vilar jag några timmar på dagarna också, måste det, annars orkar jag inte…ens med mig själv...

Dottern har sommarjobb vissa dagar, så då får vi skjutsa in henne, men det är aldrig så tidigt så vi måste inte gå upp kl 6 då heller, mellan 7-9 beroende på vilken tid hon börjar…kul för henne att hon kan tjäna lite pengar…

Jag har fortfarande ont i bröstet och på sidan av bröstkorgen, det är rätt väl paketerat, det stödjer bröstet rätt bra, dessa bandage, så det inte skumpar då jag rör på mig, har märkt att då jag kommer mot bröstet på något sett med kudden då jag ligger ner eller kläderna sitter åt på bröstet så gör det ont, jag har köpt redan innan jag opererades en bh som jag kan knäppa framme och som är mer som en sport bh än en vanlig, den funkar bra och ger extra stöd, nu har jag inte stora bröst ens från början och nu är den högra ¼ mindre så de skumpar inte så mycket, kan tänka mig att om man har stora bröst så är det ännu svårare…jag är stel och rätt orörlig på höger sida, behöver hjälp med att ta av mig och på mig…dottern hjälper mig tom med strumporna…jag har fortfarande på mig de stödstrumporna som jag fick från sjukhuset bara för att jag ligger så mycket och vilar och sover så förhoppningsvis får jag inga problem med propp, som man faktiskt kan få då man ligger så pass mycket som jag faktiskt gör nu…känner mig väldigt hjälplös på många sett…inte lik mig att behöva  hjälp på detta sett…jag som är så stark och klarar ”allt”!

Tänker åter igen att jag ser inte fram emot att bli gammal…

De gångerna jag måste åka iväg med bilen så är jag återigen glad att bilen är automat, hade varit omöjligt att växla på en manuell växellåda…

Dottern övningskör men vi har sagt att det är bäst att hon INTE kör min bil med automat låda, eftersom det är ju annorlunda sett att köra jämfört med manuell, så det inte blir svårt för henne att köra  bilarna på körskolan och köra upp sen då det är dags…så jag kör då vi ska någonstans…det går ju, men allt tar längre tid, bara att sätta sig i bilen tar ju dubbelt så lång tid än det brukar…jag ”slår” ofta emot höger armen på ratten då jag ska försöka att försiktigt att sätta mig i bilen, och det gör så ont då höger armen går emot bröstet och eftersom jag fortfarande får vätska under armen så är det som en kudde under där, och varje gång armen trycks mot ”kudden” så gör det ont…inte skönt kan jag säga…

Omläggning av bandage en gång i veckan som vanligt och som tur är så får jag gå till bröstmottagning att göra det. De är duktiga på det där…vet vad de gör…och det är SÅ VIKTIGT att man känner sig trygg och att man känner som patient att de vet vad de gör…man vill inte ligga där och känna sig otrygg…

Det gör lite ont varje gång detta pga att huden är rätt tunn pga alla dessa tejpbandage som jag haft och som tär på huden då man måste ta bort de varje vecka och  varje gång man drar bort de så känns det som ett lager hud åker med…och jag ser att det händer också på vissa ställen, huden är som papper…sköterskan försöker att inte sätta bandaget på samma ställe varje gång, men det är inte så lätt att flytta på de så mycket, man måste ändå täcka in ett visst område…jag har haft problem med att det läckt sårvätska/lymfvätska från ”kudden” som jag har under armen och stället där dränaget satt efter operationen…det bara blir ett  hål i huden och ut rinner  äcklig vätska som förstör kläderna, sängkläderna allt som jag har närmast huden på höger sida…detta har pågått nu i 3 veckor till och från…inte mycket mer att göra för det än att byta de nedersta bandaget ofta hemma, detta händer pga att det fortfarande samlas vätska under armen på mig och det har ju ingenstans att ta vägen, finns inga lymfkörtlar som kan ta hand om den där…så då blir det ett hål i huden där det eg redan hade läkt ihop, och ut sipprar denna vätska…inte så kul, men inget farligt i alla fall…har varit och visat upp detta också på mottagningen och eftersom vätskan är klar så är det ingen fara…bara att kämpa på själv med det…jag har köpt massa bandage hem…

Nu är det ”bara” 3 veckor mellan besöket på Onkologen tills jag ska tillbaka dit på cellgiftsbehandlingsstart, så jag behöver bara lägga om bandaget 2 gånger till innan dess…

Den 6/7 kl 13.15 så går jag till barnmorskan och ut tas hormonspiralen som jag haft i några år…inte det roligaste man kan göra, men det ska göras inför behandlingsstarten, så jag inte har nåt i kroppen som kan störa behandlingen…

Tisdag 7/7-09 är det dags för tandläkarebesök, inga konstigheter, inga hål och allt ser bra ut…

8/7-09 åker dottern till Hultsfred festivalen med kompisar, kul!!

9/7-09 fyller hon, min lilla dotter 18år, hon är fortfarande på Hultsfred och firar där med kompisarna, hoppas att hon hade en kul födelsedag!!

Synd att jag inte kunde/orkade att ordna en fest åt henne:(

Får återigen samma känsla av otillräcklighet som jag fick då sonen fyllde år…jag vill sååå gärna att de har en bra födelsedag och jag skulle ordna en 18års fest åt dottern…det var meningen, hade tänkt på det länge, redan då året började så började jag att tänka på det, men jag hade då inte tänkt att bli/vara sjuk…det är ändå 18 år hon fyller…men jag orkar ingenting längre, bara att ”ta hand” om mig själv är ju som ett helt företag…bara att gå på toan kräver en viss ansträngning, och jag har fortfarande svårt att torka mig själv, inte kul kan jag säga, och att få på sig byxorna efter toabesöket…allt är ju så mycket svårare/krångligare att göra än vad man är van vid…men på dessa ”övningar” vill man inte ha hjälp…

Blir också andfådd för ingenting…är trött…känner fortfarande inte igen mig själv…

Det som jag kan vara glad för är att allt går ju åt rätt håll, såren läker och vätskan från såren kommer ut(av sig självt) och jag har mitt hår kvar än så länge, ser INTE fram emot att tappa håret, det känns som en hårt dom bara det…vet att det är världsligt i sammanhanget, men tänkt själv hur det känns att tappa sitt ”identitet”, det ”hänger ju så mycket på håret” eg…

Men det tar jag sen då det är dags för det…

Min mage fungerar inte riktigt som den ska, är väldigt lös i magen och får planera in mina toabesök och hur jag ska äta inför varje gång då jag ska någonstans…så jag får tänkta på att äta flera timmar innan jag ska iväg för då hinner jag gå på toan innan jag ska åka, och sen ska jag inte äta nåt, bara dricka lite Cola…det kan jag behålla i magen…det är mycket konstigheter som händer i min kropp…

Jag ringer till vårdcentralen 9/7 på morgonen och får komma på besök 14.20, vi ska ta lite prover på tarmen och se så allt är som det ska eftersom jag är som jag är i magen…

Fredag 10/7-09 åker jag och sonen till Västervik efter att jag har ”ställt in min mage” så vi kan åka, så åker vi…jag har med mig båda stoppande och lösande mediciner för magen, massa toapapper, tvättservetter om jag skulle behöva akut att stanna på vägen någonstans, en jätte flaska med Cola, då vi kommit halvvägs så ringer doktorn från vårdcentralen och berättar att det inte fanns några elaka bakterier men jag ska få stolpiller för hemmoroider som jag nu fått pga att jag har varit tvungen att gå på toaletten så ofta…ok, det ska jag hämta ut i Västervik då jag kommer fram dit, tack.

Vi kommer fram vid 15 på eftermiddagen, vi ska träffa Roger efter att han slutat att jobba och sen tar vi in på hotellet och sen ska vi gå på Visfestivalen. Kul!

Vi ska vara kvar till dagen efter…har aldrig varit på denna festival tidigare, roligt att vi fick biljetter dit, och att jag kunde åka till slut…trodde inte att min mage fixade denna resa på 1.5 timmar, men det gick precis…sen var jag och sonen på hotellet tills Roger kom efter jobbet och senare på kvällen så var dags att träffas med de andra som vi skulle gå med…det var en trevlig kväll, det funkade med min mage också, men jag drack bara Cola och åt ingenting på hela dagen, vågade inte det…

Jag och sonen går hem från festivalen på kvällen då han blir trött,…de andra blir kvar…vi går till hotellet längst med havet, där vi går är det många ställen som säljer allt möjligt, som på marknaden, roligt!

Det är en fin stad, Västervik, vackert och mycket folk…kul att vara bland folk och känna sig ”normal”…

På lördagen åker vi hem och jag gör som jag gjorde då vi skulle dit med magen, äter inget, dricker bara cola…det funkar den gången också ända hem, sen äter jag och går på toan…

På söndagen kommer en trött tjej från Hulsfred hem…Men de har haft roligt, det var kul att höra! Och att hon hade en bra födelsedag därJ

På måndag är det dags att åka till Jönköping och ligga över natten för behandlingsstarten…

Hur blir det då????
Ha det bäst!
Kramar