Lära mig leva med...
Jag har nu börjat med nästa behandling på min rosaresa med mina antiöstroen tabletter, Nolvadex, tamoxifen förra tisdagen den 2/3-10...de ska jag nu äta till 2/3-15...
Jag har vågat att läsa på ev biverkningar...och det var inte en nådig lista...
Förstår nu vad läkaren menade med att det kan bli värre med mina krämpor iom dessa tabletter, hon nämnde då också att det är viktigt att jag kommer igång och motionerar pga att det finns en ökad risk för blodpropp bla...
Några av de vanliga biverkningar är:
Huvudvärk
Yrsel
Vätskeansamling
Blodpropp
Blodvallningar
Störningar från mag-tarmkanalen
Illamående, kräkningar
Inflammationsliknande besvär i tumörområdet
Håravfall!!!!!!!!!!
Hudutslag
Menstruationsliknande blödningar
Vaginalflytning
Underlivsklåda
Förändringar i livmoderslemmhinnan
Kramp i benen
Jag har hittils fått känna på 9 av dessa i nån utsträckning...och jag ska äta dessa i 5 år...
Jag hoppas VERKLIGEN att det är värt att inta dessa...måste tro på det!!
De mindre vanliga biverkningar vill man knappt ens titta på:
Syn och ögonförändringar
Cancer i livmodershinnan
Bara 2 exempel...
Sen behöver man inte få så mycket/många av dessa biverkningar sa läkaren till mig...det är ju naturligtvis skönt om man slipper blodpropp och cancer...
Ja, nu är man igång med nästa behandling i alla fall...
Och återigen blir jag påmind om det som jag tänkt på tidigare som en klok släkting sa till mig sa då jag hade fått min diagnos...
Man får lära sig leva med det...
Jag som hade bestämt att: jag kommer inte att behöva lära mig att leva med detta skit...jag får mina behandlingar och sen är det färdigt, över...
Jag får återigen anpassa mig och tänka den tanken...
JAG FÅR LÄRA MIG ATT LEVA MED DETTA:)
Ha det bäst!
Kramar
VÅREN ÄR HÄR:)
I alla fall vårmånaden mars:)
1/3-10 och den allra sista strålbehandlingen för mig!!!
Eftersom jag idag har läkarbesök kl 13.15 i Jönköping så har jag fått förmånen att få upp hit svärmor/farmor från Skåneland:) Hon åker upp och kommer att komma fram hit så hon hinner att hämta sonen från skolan, för det hade jag aldrig kunnat att göra idag...jätte bra!!!!
Jag har laddat i helgen för att jag ska ta blodproverna för hormonnivå kollen idag också...hatar blodprover, det gick ju så där förra gången också, eftersom de inte får ta prover på högersida(den opererade sidan) och vänster armvecket var så pass ärrigt efter picclinen så det inte gick att ta där heller så fick de till sist ut sina droppar på utsidan av handen...jag har ju iofs väl synliga blodkärl där så...det ska nog funka idag också...
Jag kommer fram till strål och säger till den sköterskan som jag "litar på", som tog proverna förra gången och lyckades bra med det;), rättare sagt så frågar jag henne snällt om hon kunde tänka sig och om hon hinner att ta proverna på mig???
Det ska nog gå att ordna, säger hon! Åååh, vad bra, tänkte jag!!!
Då är det bara att sätta sig och vänta...man har blivit rätt duktig på att vänta;)
Jag kommer in på strålningen och får min SISTA!!
Blodproverna ska tas, jag får lägga mig ner och hon börjar att leta efter lämpliga kärl på min hand...
knyt ihop handen och håll den stilla så ska detta nog gå smidigt...yes!!
Men aj då, det gör ont och jag har jätte svårt att slappna av...hon får inte ut en enda droppe, försöker en stund för att sen ge upp och sticka igen på ett annat ställe...jag som ville slippa bli stucken flera gånger,...men den andra gången så är jag inte lika snål, och då får hon ut det hon behöver...nu är det över:)
Jag träffar läkaren och svar på flesta av mina frågor, jag får information om att jag ska äta dessa antiöstroen tabletter imorgon tisdag 2/3-10 och lämpligast på kvällen eftersom man kan må illa av de...:(
Aha,,,ännu mer roliga saker att se fram emot...Om jag mår illa så ska jag få medicin mot illamåendet...ja, det är ju tur att det finns mediciner mot det också...ok...så är det...
Jag har frågor ang min mat, är ju vegetarian och har hört att jag inte ska äta soja, vitlök mm...det har hon aldrig hört talas om, och där hon kommer ifrån så äter man mest soja och mycket kryddor, vitlök mm och de har mindre bröstcancerpatienter än vi i väst...så jag ska inte vara orolig på den punkten. Ok, jag äter som jag har gjort!! Bra, då vet jag...
Jag tackar läkaren för att hon tog sig tid och var så vänlig!!
Jag lämnar en chokladask till alla som jobbar där med ett tackkort. De gör ju så bra jobb! Alltid är de glada och trevliga!! Tack för allt!
Går upp till onkologkliniken där jag fått mina cellgifter tidigare och gör samma sak där, lämnar en ask med choklad och ett tackkort till de duktiga tjejer och killar där också, säger till sköterskan som jag träffar att jag hoppas att vi aldrig träffas igen;) Där alltså och jag som patient, gärna i stan eller om jag kommer och hälsar på eller så...hon förstod vad jag menade och skrattade och önskade lycka till med tillfrisknandet!
De är goa!!!
Jag känner mig glad då jag är på väg till bilen och jag känner mig inte stressad eftersom jag vet att jag kan köra lugnt, svärmor är ju hemma och tar hand om ruljansen:)...hämta från skolan, fixa mat, handla, skjutsa till träning osv...skönt för mig!!
Skulle kunna vänja mig vid den här känslan, hoppas att jag nu i fortsättningen kan känna så ofta!!
Ha det bäst!
Kramar
Ett monster;)
Satte torra brödsmulor i fel strupe en lördag och fick världens hostattack, trodde jag skulle hosta ut det ena efter det andra och rätt långt nerifrån...lungorna och annat smått och gott, till slut så gick det ju över...
Dagen efter då jag vaknade, gick på toan som vanligt, tvättade händerna och tittade på mig i spegeln...
Jag fick en chock, blev alldeles varm i hela kroppen och trodde jag skulle svimma...var tvungen att sätta mig på toastolen och andas...sen la jag mig ner på golvet och satte upp fötterna i stället på toastolen...höll på en ganska så lång stund innan jag till slut vågade ställa mig upp igen...
DÅ jag tittade mig igen i spegeln så trodde jag att nu är det kört...jag har fått cancer eller nåt annat skit i ögat...
Hjärnspöken...
Synd att det inte var halloween eller så, jag kunde skrämt vem som helst...
Jag försökte att blunda med det "onda ögat" för att alla ville inte se på det...
Jag fick dock bekräftelse på måndag av en läkare att det inte var något farligt utan att då jag fick min "lilla" hostattack så brast det ett blodkärl i ögat på mig...inget konstigt, men det var ju så konstigt eftersom jag aldrig har varit med om nåt liknande tidigare...så jag skulle bara låta det vara och efter si sådär 2-3 veckor så skulle detta vara borta...skönt:)
Fick lära mig att om det ser ut som mitt öga gjorde, alltså blodet gränsas till ögonlockets tryck, då är det ingen fara och eftersom det inte gjorde ont heller och blev inte värre efter några dagar heller...så nu är jag åter en erfarenhet rikare/klokare;)
Ha det bäst och sätt inte brödsmulor i halsen;)
Kramar
Lördag 27/2-10:)
Idag lördag så ska jag inte tänka på cancer eller mediciner eller sprutor eller annat lidande!!!
Jag ska bara ha det roligt och njuta!!
Jag ska åka med min fina dotter och 20 andra häst intresserade tjejer i alla olika åldrar en bussresa till Göteborg Horse Show!!
Biljetterna har vi bokat redan i november-09 och min väninna och hennes 2 döttrar ska också med, det var ju hon som tyckte att det kunde vara en trevlig grej att göra tillsammans med:) Och så rätt hon hade:)
Så väckarklockan ringer 05 och upp och hoppa som en loppa...jag som är sån morgonmänniska;)
Jag kommer faktiskt upp ganska lätt, väcker dottern och vi äter frukost och hon går ut till hästarna och ger de frukost och sen åker vi till stan för att komma till bussen som ska åka kl 06...
Vi kommer i tid och är inte ens de sista resenärerna;)
Resan tar 3.5 timmar men väl framme så släpps vi av precis utanför entren, vilken lyx, och vi går in, förväntansfulla på vad dagen kommer att erbjuda:)
Det blir en riktigt rolig dag med massa hästfolk överallt och mässan i Scandinavium (Eurohorse) är ju samtidigt och biljetten gäller även in där, massa grejor att titta på:D
Vi såg hoppning på höga höjder, frihetsdressyr, Agility, Mounted Games (vilket är det internationella namnet på vad vi till vardags kallar Gymkhana), det svenska laget var jätte duktiga, kom 2:a tror jag...FEI World Cup Dressyr och på Euro Horse så var det Clinic med Johan Häggberg, vilket naturligtvis vi som gillar just islandshästar inte kunde missa...
Vi hade en kanontrevlig dag som blev ganska lång också, vi var hemma igen kl 02.30, sen åkte vi hem och var hemma 03...något trötta...men glada:)
OCH jag kände mig inte sjuk på hela dagen!!!
Tackar Jeanette som "lockade" med oss;)
Ha det bäst!
Kramar
Det händer grejor;)
Sen förra gången...
(på bilden något nervös Maarit efter att jag hade varit hos frissan, bilden tagen på en av de finaste dagarna i mitt liv, bröllopsdagen, bara några timmar innan vi gifte oss:)) <3
Jag har gått på strålning 4 gånger, alltså alla de dagar som jag skulle, 18-23/2,
MEN onsdagen den 24/2 då jag äntligen kom fram, var rätt sen, framme vid 11 pga dåligt väglag, så var väntetiden 3 timmar!!!!!!!!!!!!!
Den ena maskinen hade gått sönder och alla som ska få behandling ska gå i en och samma maskin...
70 st personer kommer dagligen på sina behandlingar för olika cancerdiagnoser...sköterskorna har fullt upp med att ringa till flera patienter som ska starta idag med sina behandlingar och andra som inte har kommit så långt med sina så att de INTE kommer in idag alls...hade jag vetat om att idag var en sån dag å hade inte jag heller åkt "i onödan"...
Jag har inte 3 timmar...jag ska hinna till skolan för att hämta sonen, helst kl 14(han kan ju vara kvar en stund på skolan och skulle man någon gång veta i förväg att jag inte kommer att hinna tillbaka i tid så kunde jag ju fixat så att h an kunde säkert varit hos någon klasskompis så länge, men det är tyvärr inget jag kan fixa bara så där, har inte något sådant nätverk med släktingar osv som ställer upp i alla lägen, har inga i närheten...och just som idag så tog det ju 2 timmar för mig att köra till Jönköping...ibland känns allt hopplöst:(
Jag går till sköterskorna och lämnar återbud, jag tar semester idag;)
Det som blir tråkigt med detta är att jag får komma på måndag och ta min sista behandling då istället för på fredag 26/2 som skulle varit min sista gång, FÖR ALLTID:) Eller hur??
Ok, inget att göra eg...bara att ta sig hemåt...funderade på en stund att fråga de (äldre) som väntade på sina tur om de/nån kunde tänka sig att ge sin plats till mig, för då jag väl kommer in på behandling så tar det ju typ 2 minuter, men då jag lyssnar på de en stund så känns det som att de flesta i alla fall tycker att det är sååå jobbigt att vänta...en man frågade sin fru, det var mannen som gick på strålning, frun var "bara" med honom,
"vad skulle du gjort annars"?? om du inte suttit här...bra fråga tyckte jag, jag har inte nåt emot några människor, åldrar mm, men det speglade så väl stämningen just då i det ögonblicket, det var hon som var trött på att vänta och ville därifrån, men till vad?? Detta paret var äldre än mina föräldrar, så jag kan tänkta mig att de inte hade så många måsten på dagarna...eller???
Och de flesta bor ju i Jönköping...men det där med inställning och anpassning...;)
Ja, i vilket fall så kändes det inte som nån bra ide att försöka "sno" till sig nån annans tid...
Det har förresten fungerat alldeles ypperligt hittils, varje dag har jag kunnat att uträtta mina måsten...
Sköterskorna har varit jätte snälla och tillmötesgående på alla sett och vis, de har sett till att jag har kommit iväg därifrån senast kl 13, så jag har fått komma före andra flera gånger...
Så jag klagar inte:)
Hade bara planer på att basta till helgen och kunna tvätta bort dessa fina ritningar på min kropp som de nu fyller i varje dag för att kunna rikta strålarna rätt...men efter måndag då:) Ska bara anpassa mig till den nya tanken...
Då jag åker så säger sköterskan att jag ska ringa in imorgon torsdag innan jag åker iväg så får jag veta hur det ligger till med maskinerna då, det ska komma tekniker från Danmark och laga maskinen, om det fortfarande strular så kanske jag inte ska komma in imorgon heller...nja, det funkar inte, jag har ju läkarbesök kl 10 på Onkologen...så jag ska in i vilket fall så får vi se hur det är med maskinen då...
Torsdag 25/2, så anländer jag i god tid till Strålenheten, det är rätt mycket folk så jag gissar direkt att det inte har gått så bra med maskinen...pratar med flera som sitter där och väntar, vissa har suttit där redan sen kl 8 och de hade inte fått igång maskinen, teknikern hade jobbat till kl 12 på natten men sen fått ge upp...
Oj, då, vi får väl se hur det utvecklas med tiderna idag då...
Jag kommer in till läkaren något sent, hade tid kl 10, kommer in 10.30 och får information om vad som skall komma nu efter strålbehandling...
Jag känner mig orolig och ledsen för allt...berättar att jag är faktiskt rädd för att få tillbaka "skiten" och eftersom jag har jätte ont till och från i lederna och ont i kroppen och flera andra symptom, så undrar jag om man inte skulle ta kanske magnetkamera röntgen på hela kroppen för att se vad som finns/inte finns där...
Hon tycker inte jag ska vara orolig (lätt att säga) och tycker inte att i dagsläget vi ska undersöka så mycket mer, utan vi avvaktar om inte symptomen avtar/försvinner med lite mer tid...Ok, det går jag med på:)
OCH HOPPAS VERKLIGEN ATT DET ÄR SÅ att de försvinner...
Jag har inte nå ork, kraft i kroppen, är trött och har ont...inte kul att bli gammal;)
Jag måste säga att om det är så här jag kommer att må i all evighet=hela livet, så förstår jag inte hur allt ska gå ihop med allt...jag har "fullt upp" att ta hand om mig och se till att barnen kommer iväg till skolorna och kommer hem från skolorna, får mat etc...hur i helsike ska jag kunna/orka jobba och kanske till och med göra nåt annat, något roligt i livet...sådana här frågor har jag fått i hjärnan nu...får inte ihop allt i min hjärna...
Efter att jag berättat alla mina krämpor till läkaren så säger hon att tyvärr kan det vara så att dessa mediciner som jag nu ska äta i 5 år!! kan ju göra så att mina besvär blir värre!!!!!!!!
Vad sa hon???? Kan det bli värre än så här??? Jag är ju för fan 45 år och har ont i hela kroppen i stort sett jämt, så ont i lederna så jag har svårt att röra på mig ibland och om jag sitter en stund på soffan tex så får jag sakta resa på mig och försöka komma igång, vallningar som gör att jag svettas...fy fasen...värre än så här...
Nu blir jag faktiskt ledsen på riktigt...men naturligtvis om det är det som behövs för att jag ska bli frisk så...
Jag ska äta en så kallad antiöstroen som hindrar det naturliga östrogenets verkan i min kropp, eftersom min tumör var beroende av hormonet östrogen för sin tillväxt så är det en sådan här behandling som ska in...
En tablett om dagen i 5 år...nu är det bara en liten tablett som jag ska svälja, inga sprutor, piccliner eller annat äckligt:)
Sen ska vi ta hormonnivå prov, vilket innebär BLODPROV, på mig innan jag lämnar strålenheten, för gott;)...för att se om min kropp har för mycket hormoner i sig, hormoner bildas ju på flera ställen i kroppen, äggstockarna (där angriper dessa tabletter de), bröstet, hjärnan etc och om hormonnivån i min kropp är "för hög" så behöver jag ta en spruta en gång i månaden i 2-3 år också...JAG HOPPAS ATT MIN KROPP INTE FUNGERAR I DET AVSEENDET!!!
Jag vill INTE ta en spruta varje månad i flera år........................:(
Fast så skulle jag naturligtvis bitit ihop och tagit den där sprutan ändå om det skulle vara det som "krävdes"...
Läkaren är jätte trevlig och kunnig och tillmötesgående:)
Jag får med mig råd om att börja motionera, använda kroppen för att bygga upp styrkan, ta kontakt med kuratorn, sjukgymnasten och får med mig recept på dessa tabletter och sömnpiller, vilket jag kan behöva, för jag har haft som jag har berättat svårt att sova... jag har många funderingar och frågor som jag har skrivit upp och har med mig men vi har inte tid för att gå igenom alla nu så då får jag en ny tid till på måndag...
Och jag får komma tillbaka på återbesök hos Onkologen i Jönköping efter 3 månader så får vi se vad som hänt med allt...
När jag är färdig hos läkaren så får jag snart komma in till hudläkaren för sista gången...huden har blivit mer skadat sen förra gången och jag har lite svårt att ha bh och vissa kläder på mig, huden är öm och irriterad, brännskadad, jag får med mig salvor igen och de ska ta kontakt med mig inom 2 veckor efter avslutad strålning:) får veta att huden kan ju bli ännu värre och sårigt under 2 veckors tid men sen ska det vända och bli bättre, jag ska vara försiktig med solning nu i ett år på det området som jag fått strålbehandling så det är bara att sätta på sig en sopsäck över huvudet;) nja, eller kanske en tröja/linne då man ska sola...det går ju det med...
Jag kommer in på min strålbehandling i tid för att sen hinna tillbaka till hemstaden "i tid"...idag är det bara den andra maskinen, Alfa, som fungerar och jag tycker att tom den låter läskigt då den är igång...
Jag får veta att de som jobbar på strål måste förlänga sina arbetsdagar för att hinna med alla och det pratas om anskaffning av en till maskin...jag tycker att det är läskigt att höra sånt, i min hjärna säger det att det blir mer och mer patienter, mer och mer cancer...ryser....
Åker hem efter behandlingen och idag behöver jag inte ens köra för fort för att hinna i tid:)
Fredag, min nästsista gång, så är det faktiskt lugnt då jag kommer in, halva personalstyrkan är på utbildning, och på nåt sett har de lyckats att få till allt så det flyter på, maskinerna är igång och allt rullar på fint!!
Fredagen den 26/2-10 som skulle varit min sista behandlingsdag...men ok då, jag återkommer på måndag då;)
Lämnar en chokladask till tjejerna så de orkar hålla humöret uppe hela långa dagen med sina viktiga jobb!
Tack för att ni finns och orkar med allt och alla!!
Ha det bäst!
Kramar
