Ingenting är omöjligt...
Gillar mina bröst och min hjärna nu;)
Hello!!
Jag har precis kommit hem i söndags från en härlig semester till Slovenien med familjen där vi fick vara med på vindruvsplockning samt se hur det sen går till då man pressar druvorna, det ska jäsas, tillsättas druvsocker och syra och det blir till must som sen efter en månad blir till vin...det var verkligen en upplevelse!!!
Tack snälla svärfar/farfar Stani som berättade och visade oss hur det går till!!
Jag fick umgås med båda mina älsklingsbarn i 10 dagar med lyxet som svärmor/farmor fixade för oss, frukost, lunch och middag serverade hon!!! Tack snälla Inger, du är bäst!!
Det var så skönt att kunna få vara med båda barnen, såg också att de trivdes i varandras sällskap, mina änglar, de saknar nog varandra lite ibland också...jag själv saknar samvaron med båda mina jätte mycket, dottern bor i Linköping sen hösten 2010 så vi träffas inte lika mycket nu längre...och eftersom vi bodde på landet tidigare med hästar som ett gemensamt intresse och var tillsammans jätte mycket, så har det blivit lite annorlunda för mig på "den punkten"...men det är ju livets gång, hon bor med sin trevliga sambo och trivs med sitt liv och sina studier, och det är jag jätte glad för:)
Svärfar kommer för övrigt från Slovenien från början där de nu har en liten vingård och där de bor i stort sett från mars till oktober, och tar hand om gården, vindruvsplantorna mm.
Jag kan säga nu efter vår tid där att jag kan förstå att de trivs där med klimatet...jag gillar ju sol och värme också...
I fina vackra trevliga Slovenien fick vi alltså en hel dos av sol och värme, en förlängd sommar helt enkelt, solade och njöt:)) Det var så skönt!!!
Innan resan så har jag fått under september månad gå på klinisk mammografi och ultraljudsundersökning av mina bröst med positivt resultat:)
Så idag gillar jag mina bröst, de svek mig inte denna gången...jag får försöka att vara glad för att just nu i alla fall så finns det inget anmärkningsvärt i mina bröst, precis så står det ju i det brevet jag fick efter en lååång väntan från sjukhuset. Brevet kallades så fint för friskbrev som rubrik, det var härligt att läsa:)
Samtidigt, en sann pessimist som jag tänkte direkt på hur ett brev med sämre innehålle skulle rubriseras...sjukbrev eller??
Jag har också fått genomgå en datortomografi av hjärnan pga att jag har fått lite problem med synen (ser suddigt) och balansproblem...inför denna undersökning var jag mest rädd för nålen som man måste ha i armen för att de ska kunna spruta in kontrastvätska under tiden de tar bilderna...jag har aldrig gillat sprutor och nålar och det har inte blivit bättre med det under behandlingstiden med massa provtagningar och sprutor mm, kan jag säga, tyvärr...
Som tur är så visade denna röntgen att det var helt tomt;)...alltså inget som inte skulle finnas där fanns där:)
Så jag gillar min hjärna också, fast problemen kvarstår med synen och balansen...
Tamoxifen som jag äter dagligen kan ge upphov till grå starr bland annat...detta skall nu utredas hos en ögon specialist i början på november, vilket känns mycket bra:)
Jag måste ge sjukvården åter en eloge, jag har fått bra vård och de tar mina problem på allvar, så tack!!
Nu närmast så ska jag nästa vecka gå och ta massa blodprover inför läkarbesöket hos min onkolog i november...huuuuaaaa...
Samtidigt är jag så oerhört tacksam att de tar massa prover för att hålla koll på hormonnivån och lite annat som kan påverka min kropp negativt...och i allra värsta fall ge startskott för återfall i framtiden, vilket jag är rädd för i stort sett dagligen...VILL INTE uppleva det jag upplevt igen, tack!!!
Idag är det ju en rätt skön dag ute ser ut som, men jag känner mig nere, SÅ TRIST...jag vet också att dessa behandlignar som jag får nu kan orsaka tex humörsvängningar...jag försöker att tänka att det är medicinerna som gör att jag mår som jag mår nu...mår nästan fysiskt illa, har hjärtklappningar och mer ont i kroppen än på länge...det är någonting som inte känns "bekvämt" just nu...kämpar med mina demoner just nu...och jag kommer att besegra de, det vet jag!!!
Bilden här på mig och min älskade dotter Denise är tagen i april 2011 i finland:)
Ha det bäst!
Kramar från Maarit
