Juletid:)
Det har hänt en del den sista tiden...
Jag har ridit med mina vänner flera gånger och det är så himla trevligt varje gång, vissa gånger har jag fått äran att åka hem till de och rida deras fina hästar och vissa gånger har jag ridit hemma med några som kommit hit!
Sen jag skrev sist...har inte haft lust att skriva...vet inte vart den tog vägen en stund...
Men nu så känns det som att jag vill skriva igen lite...
Jag har haft svallningar (klimakteriebesvär, eller då man är på väg in i klimakteriet så får man dessa svettningar) eller vad de nu kallas för på nätterna och på dagarna nu ännu mer än tidigare...jag tycker att det är så jobbigt då de kommer från ingenstans och jag blir bara alldeles varm...måste oftast på nätterna gå upp och röra på mig liten stund för att det ska gå över, och när detta upprepas flera gånger per natt blir man rätt trött på morgonen då man ska gå upp...undrar när detta ska sluta eller ska det vara så här länge...och som tidigare så vaknar jag varje morgon ca kl 5 och går på toan...konstiga rutiner min kropp hittat på...
Svärmor åkte hem tidigt på fredag morgon så jag skjutsade barnen denna morgon...det kändes då jag var tvungen att gå upp kl 6 på morgonen igen...det var så skönt då jag kunde sova/vila lite längre på morgonen...Tror faktiskt att dessa blåsor uppkommer lättare då jag är tröttare och svagare, och det blir jag då jag inte kan sova på nätterna pga svallningarna...
Jag blev av med blåsorna på tungan till slut i slutet av veckan...på lördag den 19:e så var det så pass bra att jag kunde njuta av julbordet som vi, familjen, åkte och åt på Ullinge Värdshus, brukar göra det innan jul...har gjort det minst 7-8 år så man kan nog kalla det för en tradition som vi inte ville bryta...det var trevligt, bara vi 4:)
På söndag den 20:e var det 4:e advent och julen närmar sig!!
Jag har ridit med mina vänner flera gånger och det är så himla trevligt varje gång, vissa gånger har jag fått äran att åka hem till de och rida deras fina hästar och vissa gånger har jag ridit hemma med några som kommit hit!
Så himla skoj varje gång och så behövligt...jag har sagt det tidigare men säger det igen, rena rama medicinen för mig!!!
Julen har passerat, det gick väldigt smidigt...
Vi hade svärmor och svärfar här! Oftast har vi varit flera på julen, men detta året blev det så här...
Svärmor kom tillbaka till oss på tisdag 22:e på kvällen och svärfar den 23:e.
Tisdag 22:a så fick jag min behövliga Taktila massage, nu börjar jag märka hur mycket gott den gör för min kropp:) Det onda på lederna försvinner och är borta längre tid än tidigare, jag kan få slappna av i en skön omgivning, så skönt!! Nästa gång blir nästa år...i början på året;)
Det sköna rummet på kvinnokliniken där jag får massage:)
Min man är ledig hela veckan och han lämnar och hämtar barnen de 2 dagar som de går i skolan innan julllovet, då får jag åter vila lite mer på morgonen, så bra!
Snälla svärmor stod i köket hela onsdag kvällen och stora delen av julafton då hon var så snäll att hon fixade maten:) Tack snälla! Det var så himla snällt!Hon var så snäll och lagade till all mat...det fanns allt som skall finnas på julbordet:)
Skinka, lax, prinskorvar, hennes egen lagade köttbullar(sonen älskade de, nu får vi laga köttbullarna själva också, bye, bye Mamma Scan...), det fanns till oss vegetarianer också mycket att äta, vegetariska bullar, coctailkorvar mm...
Mums, alla var så mätta och nöjda...det enda som förstörde lite för mig var att jag åter igen kände dessa roliga blåsor och denna gången på båda sidorna av tungan...man kan bli rätt trött på blåsor kan jag intyga...
Kalle Anka, Anna Anka hörde jag också i bakgrunden någon gång under kvällen, tomten kom och delade ut paketen...det blir färre och färre paket desto äldre barnen blir...kanske inte mindre eller billigare men färre...hos oss i alla fall har jag märkt detta...vi köper inte paket till de vuxna...det är så himla bra, alla har det de vill ha ändå och man får ju bara "problem" då man ska hitta den perfekta klappen...så det känns bra tycker jag då vi kom överens om att inte ge varandra julklappar...förra året var första gången vi gjorde på detta viset...
Redan på juldagen så åkte svärföräldrarna neråt Skåne...tråkigt men så är det...
Mina föräldrar åker inte hemifån på vintern, de gjorde det en gång, julen 2000 var de hos oss och sen de åkte hem igen så hade alla rör, vattenledningar osv frusit i huset så de var utan vatten och toa en tid...sen dess har de inte åkt bort på vintern...förstår de...
Vi har tagit det lugnt och ätit julmat ända tills igår söndag...skottat massa snö i olika omgångar...det har varit en skön jultid, båda barnen hemma och jag har fått njuta i alla fall en till jul med min fina familj. Det är jag glad för!!
Det konstiga är att man längtar till julen och så vips så är den över...känns tomt på något sett...jag saknar mina föräldrar och bror och vänner i finland vissa årstider mer än andra och julen är en av de speciella tiderna då jag tänker på de mer...men mitt liv är ju här med min fina egna familj...och de har ju sitt där...
Fick idag ett paket från tomten i finland...det var ett fint kökssett som stödjer RosaBandet...jätte fina, det var våra vänner i Helsingfors som skickade dessa, tack snälla!!
Jag har redan fått förresten problem med mina markeringar som jag har på kroppen sen datortomografin...en av de tejpbitarna som är över ett av markeringarna släppte idag då jag vågade duscha...har inte gjort det för ofta pga att jag fick rådet att vara försiktig med det, men det finns gränser...man vill inte lukta illa, tycker att jag fått utstå så mycket "skit" så jag sket i alla dessa fina råd idag och duschade och njöt av det...och det kostade en av markeringarna...får ta och ringa till strålningen och berätta att jag varit stygg;)
Nu känns det som ögonlocken börjar bli tunga...kanske bäst att "passa på" och gå och försöka att sova...ända tills första sköna svallningen;)
Ha det bäst!
Julkramar till alla!
Håret:)
Du börjar att bli långhårig, sa min man någon dag till mig...visst...kul, tänkte jag;)
Ja, men det är väl som med allt, vad jämför man med??
Jag som tänker på mitt långa blonda hår som jag haft...nja...då är det inte så speciellt långt;)
Men om man tänker på att inte ha nåt alls på skallen...då kan det kanske ses som långt;)
Optimist som min man är så var det det sistnämnda han tänkte på gissar jag...
Jag har accepterat att det är som det är med detta, men jag måste ändå få säga att jag känner mig inte kvinnlig eller fin eller så...så mkt "hänger det på håret" ändå för mig...
Sen att vissa väljer att raka sig...det har jag fått som en argument några gånger, ja, jag vet att det är så...men i mitt fall är det så att jag skulle aldrig gjort det!
Tog en bild på skallen, man kan se lite skillnad från tidigare, det har faktiskt börjat att växa lite här och där...håret börjar att komma tillbaka på de ställerna också där jag tappade håret för en tid sen då det hade börjat att växa första gången...och håret är mörkare än mitt hår som jag hade...än så länge är det fjunigt, som bebishår...men det är ju nåt i alla fall att ha på huvudet:)
Man får vara glad för det man får...
Kramar
Vintern är här:)
På måndag den 14:e så är jag så trött på morgonen...får upp barnen och iväg till skolan och sen måste jag vila...
Jag är trött och trött...jag blir inte piggare, så får det väl vara idag då:)
I fredags så började jag känna lite i halsen att nåt är på gång...
I lördags så började min blåsa på tungan att utvecklas, igen...jag är så trött på dessa blåsor som jag har fått till och från...jag kan knappt prata, tugga(är annars en stor konsument av tuggummi), äta, dricka knappt, borsta tänderna...man märker väldigt tydligt hur mycket man använder sin tunga då allt gör ont, det minsta lilla då jag behöver röra på tungan gör ont...jag har olika medel mot detta, vissa bedövar hela munnen så det är nästan otäckt...på söndag var den ännu värre...aj, aj...
Och på måndag så har jag en jätte stor, enligt mig i mina mått mätt:, den är ca 5 mm stor i diametern) blåsa på vänster sida av tungan precis i början på tungan som vanligt...så "ingenting är riktigt roligt"...jag får varje gång ont i halsen och örat också...
Senare mot kvällen kommer svärmor, kul!
Hon brukar komma varje år och baka lussebullar med barnen innan jul...Nu önskade jag att hon kommer just denna dagen för att jag ska på röntgen på tisdag på eftermiddagen och kan ju inte lämna barnen ensamma...
Så på tisdag så åker jag mot Jönköping, Ryhov, igen...trodde ett tag att jag slipper sjukhus ända till efter trettonhelgen, men, men...
Det var inte trevligt väder att köra i, det snöade hela vägen och inte en enda plogbil i sikte...jag tog det lugnt, hade god tid på mig också...
Väl framme i det väntrummet som jag så väl känner igen vid det här laget så sitter det säkert 20 personer...alla är i alla fall över 60 år gissar jag, ibland känner jag mig helt malplacerat då jag kommer in och möter olika personers blickar och jag nickar lite lätt ibland och ibland säger jag hej, högt...lite olika, men i stort sett varje gång känns det som om att de undrar vad jag gör där...har inte du gått fel eller nåt...
Min tur att anmäla mig, jag går fram till den bekanta luckan, berättar vart jag ska och att jag är nån minut sen faktiskt pga väglaget, inga problem säger hon, jag vet att de väntar på dig en trappa ner på strålning, gå ner så ringer jag att du är på ingång...ok, tack snälla...
Jag går genom dörren ut i korridoren, öppnar dörren som jag öppnat så många gånger tidigare för att gå upp en trappa till dagvårdsavdelningen, men denna gången ska jag gå ner...hoppas att jag kanske har tid att gå upp till de trevliga tjejerna där uppe en sväng efteråt...kan ju säga hej och god jul! De gör ju så himla bra jobb där uppe allihopa, alltid trevliga och glada är de!!
Jag går ner och går in genom en glasdörr...där inne är det ännu flera människor än där uppe.
Ska alla dessa människor strålas undrar jag...inte en enda som ser sjuk ut, det ser ut som i ett väntrum hos tandläkaren eller nåt, har de cancerdiagnos allihopa???
Jag måste på toan, gör det och så fort jag kommer ut så väntar sköterskan på mig, dags att göra det jag kom hit för...jag är lite nervös fast jag vet att denna gången är det bara röntgen och det gör INTE ont!
Jag följer sköterskan längst med korridoren, ut till höger och in i rummet med en stor röntgen apparat...
Jag får information om vad vi ska göra idag, ta skiktröntgen så att läkaren kan bestämma dosen osv för min strålbehandling...Själva röntgen tar ca 3 minuter, ingenting då jag jämför med hjärnröntgen som jag gjorde tidigare som tog 30 minuter, efteråt så ritar sköterskorna kryss med en tuschpenna på min överkropp på flera ställen, sen sätter de tejp över dessa lila kryss...dessa ska helst sitta kvar tills vi börjar med strålning, alltså nästan en månad...jag ska vara lite försiktig så de inte försvinner, helst...jag ska inte bada, basta eller svettas eller duscha så att de lossnar, skulle de göra det så får jag själv rita upp de igen på samma ställe?? Hur ska jag veta var de satt i så fall...?? Och sen ska jag ringa till sjukhuset så de vet om det och kan reservera längre tid till nästa besök eftersom de då måste fixa dessa markeringar igen, så helst ska jag vara försiktig så de inte försvinner...men det är inte hela världen om de gör det, det går att ordna...
Alltid nåt...jag funderar lite på varför de var tvungna att sätta dessa kryss redan idag om de kan göra om det sen, om de skulle försvinna, ännu konstigare känns det att jag skulle kunna rita upp de själv, säkert skulle jag ha svårt att hitta exakt samma ställe där de satt innan...så jag måste säga att jag förstår inte riktigt detta...
I vilket fall så går allt smidigt och smärtfritt, det enda som gör ont hela tiden är min kompis, blåsan...på tungan... och jag får med mig information om biverkningar vid strålning och tider för starten av behandlingen...Så bra då...då var jag färdig där inne, hejdå och ses sen...
I väntrummet så ser jag en bekant tjej som jag går fram till för att säga hej, det är hon som jag tyckte hade så snygg peruk så jag trodde inte att hon hade tappat sitt hår alls...den var så himla naturlig och fin, passade henne jättabra:)
Precis då är det hennes tur att få följa med samma sköterska och göra samma sak som jag precis gjorde, vi kanske träffas här i januari, god jul och hejdå så länge, säger vi...hon tittade lite konstigt på mig då jag pratade med henne för jag pratar llite konstigt, läspar också pga blåsan...det är som det är...
Jag går ut och till bilen...sätter mig i bilen och känner mig trött...men jag hade bestämt att nu då jag ändå är i Jönköping så ska jag uträtta några ärenden:)=julklappsinköp:)
Det gör jag..."måste" det...så jag kör till stan, så länge jag håller på och går runt (känns så himla skönt nu då jag inte är så orolig längre för att bli sjuk, så då vågar jag ge mig ut på ställen med mer folk) så känner jag mig pigg och som "ingenting", men senare då jag är färdig och ska åka hemåt så kommer tröttheten igen...sitter kvar en stund och vilar lite...efter en stund så startar jag bilen och börjar färden hem...
Då jag sen kommer hem så har farmor tagit hand om det mesta, hämtat barnen och sett till så de fått i sig mat...skönt!
På tisdag så får jag sova ut på morgonen, svärmor/farmor tar hand om morgon rutinerna och skjutsar barnen till skolan...så jag sover enda fram till kl 9!! Jag sover ibland rätt dåligt på nätterna, jag får sådana trevliga svettningar som vi kvinnor brukar få då vi kommer in i klimakteriet...det får jag nu pga cellgifterna...så det är svårt att sova då, bara svettas och rullar runt och går upp och går en sväng för att svalka ner mig osv...
Och nu de sista veckorna så har jag vaknat nästan varje morgon kl 5 eller 4.45 och sen har jag svårt att somna om pga att jag tänker på att jag kanske inte vaknar då klockan ringer kl 6...
Men idag får jag sova på morgonen då jag sover som bäst...så skönt!
Genomlider dagen utan att äta, dricker bara...svärmor hämtar barnen och fixar maten osv. Så skönt!!
Onsdag morgon får jag också ta det lugnt, vaknar då farmor väcker sonen, men går inte upp, ligger kvar i min säng och vilar...farmor skjutsar barnen igen, tack snälla farmor/svärmor!
Jag har ännu svårare att prata, äta etc än tidigare så jag bestämmer mig för att avboka tiden kl 11 hos kuratorn, kan ju inte prata så vad ska jag dit och göra då...??
Håller på att pensla med olika medel på blåsan och önskar att den minskar snart!!
Likaså så hämtar farmor åter barnen efter skolan och ser till att det finns mat...Så här kan jag tänka mig att ha det varje dag;)
Hade vart rätt skönt att ha mina eller Rogers föräldrar i närheten, men nu är det som det är...
Jag får njuta av de få gångerna jag får hjälp av nån av de:)
Jag kanske kan uppskatta det ännu mer än de som kan få hjälp när som??
Det har snöat i flera omgångar under veckan så nu har vi snö och allt är så vit och fint, vackert!
Vintern är här:)
Ha det bäst!
Kramar
9-13/12...tiden går:)
Hoppsan...det är redan torsdag den 17/12-09 idag...
Detta har hänt sen sist...
Jag väntar på att jag ska må superbra...har inte hänt ännu...måste vara lite mer tålmodig tror jag...
Vill så gärna att allt ska "vara som vanligt"...om det nu någonsin kommer att vara det????
Jag mår bra tycker jag, lite ont här och där får man ju acceptera och att jag är trött fortfarande...ibland så trött så att om jag lägger mig ner på tex kökssoffan och blundar så somnar jag...känner inte igen mig på det heller...
jag som är så "stark" och orkar hur mycket som helst...
Ja, det är som det är, bara att acceptera situationen, det kan bara bli bättre:) eller hur??
Onsdag 9/12 skulle jag till kuratorn men var så trött så jag avbokade den tiden...jag vilade "istället"...hade inte ork eller lust att prata om något med någon den morgonen...men sen kändes det bättre och kl 18.30 på kvällen var det ju Lucia firande på sonens skola, så fint!!
Torsdagen då...kl 10 hos lymfterapeuten...fick lymfdränage, sen tog vi och mätte den opererade sidans arm (högra) och jämförde med den "friska" armen och den högra armen var större på flera ställen...allt ifrån några millimeter till 1.5 cm...vi ska hålla koll på dessa mått, jag ska tillbaka efter trettonhelgen och vi ska mäta igen...
Hon sa att det är en stor risk att jag får lymfödem i armen...men vi börjar inte ännu med tex stödstrumpa utan avvaktar och håller koll...
Jag känner att så fort jag gör något med armen så svullnar den upp, samlas vätska i hela armen och armen känns "tjock" och lite känslös...alltså som om det inte är någon känsla i armen...konstig känsla...
Fredag den 11:e så fick jag min efterlängtade Taktil massage...så himla skönt, detta borde vara obligatoriskt!!
Alla borde få del av den sköna känslan man får då kroppen börjar att slappna av och känns tung...det tar något kortare tid varje gång för mig att känna så...i början var man som en pinne och undrade lite vad som händer...
men nu så börjar jag efter 5 gånger kunna att slappna av lättare och lättare...och efteråt skulle jag kunna sova sååå skönt...jag blir så avslappnad, och jag har inte ont i kroppen någonstans...börjar tyvärr känna lite i halsen att nåt skulle kunna vara på gång...halsont, blåsor...
På lördag den 12:e var det dags för Bröstcancerförenningen Victorias yngre sektionen, tjejer upp till 55 år, att träffas i Kråkshult och baka:)
Vi 7 st vuxna och 2 barn höll på från kl 10 på morgonen till 15.30 på eftermiddagen och vi bakade och bakade...
Bullar, lussebullar, pepparkakor, biskvier, kakor, och 2 sortens frallor...så nu är frysen fyllda med alla dessa goa saker:) Jag hade med mig min älskade dotter och vi hade en riktigt trevlig dag!! Hoppas att det blir en årlig tradition! Tack snälla Ethel för att vi fick komma till din fina "bakstuga", den gamla skolan i Kråkshult!
Och tack föreningen Victoria för att ni ordnade denna trevliga dagen!
På söndag den 13:e, 3:e advent...
Upp kl 6...frukost och så åkte vi kl 7.30 på morgonen mot staden och hämtade dottern för att sen fortsätta färden mot huvudstaden...vi hade kommit överens om för någon vecka sen att vi åker dit för att handla barnens vinterkläder(borde finnas lite att välja på...) och kanske få lite intryck av den stora staden och ha en trevlig dag tillsammans med familjen, det är inte för ofta vi gör något tillsammans...till saken hör att jag pga olika omständigheter(trötthet, oföretagsamhet osv) inte hade köpt några vinterkläder till barnen dittills fast jag visste vilka de ville ha osv, och sen till slut då jag skulle köpa så var allt slut...:(
Jag måste säga att jag var jätte glad för förslaget som kom från Roger samtidigt som jag blev lite skeptiskt...alltså jag började att tänka hur jag orkar och om jag kanske blir sjuk på kuppen, jag som har varit väldigt försiktig med att vara i folksamlingar dittills och nu ska jag vara i den största staden i hela sverige med massa folk...MEN jag / familjen måste ändå kunna leva som vanligt och jag också, eller hur?
Så jag bestämde för mig själv att naturligtvis går det bra och jag ska inte tänkta mer på den biten utan nu kör vi!!
Vi kommer fram lagom till de flesta affärerna öppnar, ca kl 11.30, och börjat på ett stort varuhus, trodde, jag i min hjärna, att där finns naturligtvis dessa kläder som vi(barnen) ska ha...,men där bet jag farmor i låret så att säga...icke fanns det, inte just de kläderna och de storlekarna som vi skulle ha...kan finnas i andra affärer...vi börjar en jakt efter just dessa specifika kläder...vi delar på oss, Roger och sonen går och letar efter sonens kläder och jag och dottern börjar sökandet efter hennes jacka. Vi går till den första affären där "hennes jacka" ska finnas, just den färgen och storleken finns inte, prova i den andra affären på en annan gata...ok, vi går dit...
Samma visa där, just den jackan är väldigt populär och slut, prova i den affären som finns längre bort...ok, kommer dit och samma sak...de kollar i datorn och säger att det kan finnas en i Malmö och 2 i Östersund om ni har vägarna förbi...ja, klart vi har...inte...
Vi har det riktigt trevligt, vi går tillsammans och pratar men det där med jackan...i den första affären vi var på så fanns den jackan i en annan färg, vi går dit och provar den...väl framme där så ser vi en tjej som provar den jackan i den färgen som dottern hade tänkt på, svart/brun...hon provar, provar, går runt och går fram till olika speglar och tar av sig jackan och går runt i affären med den...ska hon ha den eller inte???
Vi följer henne med blicken vart hon är går, dottern provar olika jackor och storlekar, vi väntar på denna tjej, dottern vill prova den jackan som hon håller i...det är just den jackan som hon eg vill ha...var var den innan då vi var där...??
Ska hon ha jackan eller...tiden går och jag tycker att expediterna börjar att titta på oss lite fundersamt...vad gör de eg??? Ska de (=vi) köpa nåt eller bara prova på alla jackor som finns i affären??
Tjejen med jackan går fram till avdelning där just dessa jackor hänger, jag går efter henne, hon tar av sig jackan...nu tar jag den...hon tar på sig jackan igen...nu får hon väl ge sig tänkte jag, ska jag fråga om hon ska ha jackan eller inte...jag börjar att känna mig lite löjlig...hon går iväg med jackan igen...Dottern kommer och säger att hon har ändrat sig, hon gillar faktiskt denna jackan i rött bättre, så den vill hon ha istället...ok, vi struntar i den svartbruna då:) Ja, vi går upp och tittar på ryggsäckar en sväng...då ser jag denna tjej igen gå runt med jackan och ta på sig den och ta av sig den...vi skrattar lite, inte åt henne, utan åt situationen, det var lite roligt:)
Då vi åter igen kommer ner (denna var en rätt liten affär) så ser jag tjejen med jackan gå mot avdelningen där jackorna hänger och jag ser att hon hänger upp jackan...jag går dit och tar jackan fort som ... och går till dottern och äntligen kan hon prova sin drömjacka...men...den är för det första för liten och nu har hon ställt in sig på den röda jackan, så denna som hon nu provar ville hon inte ens ha nu längre...så till slut blev det en jacka i alla fall och hon tog på sig jackan direkt och var så nöjd med den:) Ett lyckat köp!! En varm och snygg jacka!!
Under tiden hade Roger och sonen "hittat" kläder till sonen, inte exakt de so han ville ha från början men han hittade en jacka och ett par byxor som han ville ha, så himla bra, nu har vi gjort det som vi kom hit för:)
Varma och goa vinterkläder till båda "änglarna"!! Så himla bra!!
Det blev något inköp till, några julklappar och sen var det dags att alla affärer att stänga, dagen hade gått så himla fort...vi åt tillsammans på Pizza Hut och sen bar det av hemåt ( jag hade lite svårt att tugga och svälja pga att jag fått en början på en blåsa igen på tungan, jag såg nog lite konstig ut då jag försökte placera maten på höger sida i munnen, ibland var jag tvungen att luta huvudet åt höger också för att kunna göra det, vi hade som tur var ingen bråttom och gott var det...)...i snövädret...det hade börjat att snöa och snöade hela vägen hem, vi var hemma kl 21...en mycket bra dag, väldigt intensiv sådan dock...jag var helt slut och sov i stort sett hela resan...jag kände mig "som vanligt" hela dagen, jag var inte sjuk, hade inte nån sjukdom ens nån tanke på den...så denna dagen var en riktigt bra dag!! Och vi gjorde något tillsammans, familjen:)
Ha det bäst!
Kramar
Backar bandet till juli 2009...
Efter besöket på Onkologen i Jönköping den 23/6-09…
Nu börjar en konstig tid, väntan på nåt som jag inte riktigt vet någonting om…vad innebär alla dessa behandlingar??? Efterbehandlingar…Jag vet att jag ska få dessa pga att om det skulle finnas någon liten elak cancer cell någonstans i min kropp på vift så ska dessa behandlingarna döda de…
Låter läskigt med cellgifter…gifter??? Det vill jag inte ha…hur kommer min kropp att reagera och jag då, eller mina barn, min man???
Hur kommer allt att vara/bli??
Hur kommer jag att orka göra saker??
Kommer jag att vara jag??
Kan allt rulla på ”som vanligt”??
Kommer jag att må illa??
Kommer jag att bli frisk??
Många, många frågor surrar runt i mitt huvud…
Jag försöker att vara som vanligt, så gott det går…märker att tålamodet ibland inte är den bästa, blir lätt arg, sen får jag dåligt samvete för det…
Vad är det som händer ”i mig”??
Roger jobbar på i Västervik…trivs med sitt jobb och det är roligt!!
Men han har aldrig jobbat så mycket som han gör nu och mindre blir det inte i fortsättningen heller…Han åker innan vi går upp på morgonen och kommer hem 18.30 som tidigast…blir inte många minuter vi behöver umgås;) Och han orkar/hinner inte göra nåt här hemma, mer än äta nåt och sova…hmmm…lite trist…men så är det just nu och det kan man nog ändra på hoppas jag…
Ibland kan jag tänka på att jag skulle behöva lite hjälp med nåt eller kanske inte alltid hjälp, men stöd eller nåt, en kram eller nåt, jag vet inte…eftersom jag inte har min släkt här heller så är man ju rätt ”ensam”…tur att jag har mina fantastiskt duktiga barn(vilken tur att de är så stora som de är) och jag är ganska tuff själv, klarar ”allt”(tror jagJ)…
Barnen har sommarlov…sååååå skönt att inte behöva väcka de kl 6 på morgonen och jag som har lite svårt att sova på nätterna, kan ju sova lite på morgonen, det är ju då jag sover som bäst!! Sen vilar jag några timmar på dagarna också, måste det, annars orkar jag inte…ens med mig själv...
Dottern har sommarjobb vissa dagar, så då får vi skjutsa in henne, men det är aldrig så tidigt så vi måste inte gå upp kl 6 då heller, mellan 7-9 beroende på vilken tid hon börjar…kul för henne att hon kan tjäna lite pengar…
Jag har fortfarande ont i bröstet och på sidan av bröstkorgen, det är rätt väl paketerat, det stödjer bröstet rätt bra, dessa bandage, så det inte skumpar då jag rör på mig, har märkt att då jag kommer mot bröstet på något sett med kudden då jag ligger ner eller kläderna sitter åt på bröstet så gör det ont, jag har köpt redan innan jag opererades en bh som jag kan knäppa framme och som är mer som en sport bh än en vanlig, den funkar bra och ger extra stöd, nu har jag inte stora bröst ens från början och nu är den högra ¼ mindre så de skumpar inte så mycket, kan tänka mig att om man har stora bröst så är det ännu svårare…jag är stel och rätt orörlig på höger sida, behöver hjälp med att ta av mig och på mig…dottern hjälper mig tom med strumporna…jag har fortfarande på mig de stödstrumporna som jag fick från sjukhuset bara för att jag ligger så mycket och vilar och sover så förhoppningsvis får jag inga problem med propp, som man faktiskt kan få då man ligger så pass mycket som jag faktiskt gör nu…känner mig väldigt hjälplös på många sett…inte lik mig att behöva hjälp på detta sett…jag som är så stark och klarar ”allt”!
Tänker åter igen att jag ser inte fram emot att bli gammal…
De gångerna jag måste åka iväg med bilen så är jag återigen glad att bilen är automat, hade varit omöjligt att växla på en manuell växellåda…
Dottern övningskör men vi har sagt att det är bäst att hon INTE kör min bil med automat låda, eftersom det är ju annorlunda sett att köra jämfört med manuell, så det inte blir svårt för henne att köra bilarna på körskolan och köra upp sen då det är dags…så jag kör då vi ska någonstans…det går ju, men allt tar längre tid, bara att sätta sig i bilen tar ju dubbelt så lång tid än det brukar…jag ”slår” ofta emot höger armen på ratten då jag ska försöka att försiktigt att sätta mig i bilen, och det gör så ont då höger armen går emot bröstet och eftersom jag fortfarande får vätska under armen så är det som en kudde under där, och varje gång armen trycks mot ”kudden” så gör det ont…inte skönt kan jag säga…
Omläggning av bandage en gång i veckan som vanligt och som tur är så får jag gå till bröstmottagning att göra det. De är duktiga på det där…vet vad de gör…och det är SÅ VIKTIGT att man känner sig trygg och att man känner som patient att de vet vad de gör…man vill inte ligga där och känna sig otrygg…
Det gör lite ont varje gång detta pga att huden är rätt tunn pga alla dessa tejpbandage som jag haft och som tär på huden då man måste ta bort de varje vecka och varje gång man drar bort de så känns det som ett lager hud åker med…och jag ser att det händer också på vissa ställen, huden är som papper…sköterskan försöker att inte sätta bandaget på samma ställe varje gång, men det är inte så lätt att flytta på de så mycket, man måste ändå täcka in ett visst område…jag har haft problem med att det läckt sårvätska/lymfvätska från ”kudden” som jag har under armen och stället där dränaget satt efter operationen…det bara blir ett hål i huden och ut rinner äcklig vätska som förstör kläderna, sängkläderna allt som jag har närmast huden på höger sida…detta har pågått nu i 3 veckor till och från…inte mycket mer att göra för det än att byta de nedersta bandaget ofta hemma, detta händer pga att det fortfarande samlas vätska under armen på mig och det har ju ingenstans att ta vägen, finns inga lymfkörtlar som kan ta hand om den där…så då blir det ett hål i huden där det eg redan hade läkt ihop, och ut sipprar denna vätska…inte så kul, men inget farligt i alla fall…har varit och visat upp detta också på mottagningen och eftersom vätskan är klar så är det ingen fara…bara att kämpa på själv med det…jag har köpt massa bandage hem…
Nu är det ”bara” 3 veckor mellan besöket på Onkologen tills jag ska tillbaka dit på cellgiftsbehandlingsstart, så jag behöver bara lägga om bandaget 2 gånger till innan dess…
Den 6/7 kl 13.15 så går jag till barnmorskan och ut tas hormonspiralen som jag haft i några år…inte det roligaste man kan göra, men det ska göras inför behandlingsstarten, så jag inte har nåt i kroppen som kan störa behandlingen…
Tisdag 7/7-09 är det dags för tandläkarebesök, inga konstigheter, inga hål och allt ser bra ut…
8/7-09 åker dottern till Hultsfred festivalen med kompisar, kul!!
9/7-09 fyller hon, min lilla dotter 18år, hon är fortfarande på Hultsfred och firar där med kompisarna, hoppas att hon hade en kul födelsedag!!
Synd att jag inte kunde/orkade att ordna en fest åt henne:(
Får återigen samma känsla av otillräcklighet som jag fick då sonen fyllde år…jag vill sååå gärna att de har en bra födelsedag och jag skulle ordna en 18års fest åt dottern…det var meningen, hade tänkt på det länge, redan då året började så började jag att tänka på det, men jag hade då inte tänkt att bli/vara sjuk…det är ändå 18 år hon fyller…men jag orkar ingenting längre, bara att ”ta hand” om mig själv är ju som ett helt företag…bara att gå på toan kräver en viss ansträngning, och jag har fortfarande svårt att torka mig själv, inte kul kan jag säga, och att få på sig byxorna efter toabesöket…allt är ju så mycket svårare/krångligare att göra än vad man är van vid…men på dessa ”övningar” vill man inte ha hjälp…
Blir också andfådd för ingenting…är trött…känner fortfarande inte igen mig själv…
Det som jag kan vara glad för är att allt går ju åt rätt håll, såren läker och vätskan från såren kommer ut(av sig självt) och jag har mitt hår kvar än så länge, ser INTE fram emot att tappa håret, det känns som en hårt dom bara det…vet att det är världsligt i sammanhanget, men tänkt själv hur det känns att tappa sitt ”identitet”, det ”hänger ju så mycket på håret” eg…
Men det tar jag sen då det är dags för det…
Min mage fungerar inte riktigt som den ska, är väldigt lös i magen och får planera in mina toabesök och hur jag ska äta inför varje gång då jag ska någonstans…så jag får tänkta på att äta flera timmar innan jag ska iväg för då hinner jag gå på toan innan jag ska åka, och sen ska jag inte äta nåt, bara dricka lite Cola…det kan jag behålla i magen…det är mycket konstigheter som händer i min kropp…
Jag ringer till vårdcentralen 9/7 på morgonen och får komma på besök 14.20, vi ska ta lite prover på tarmen och se så allt är som det ska eftersom jag är som jag är i magen…
Fredag 10/7-09 åker jag och sonen till Västervik efter att jag har ”ställt in min mage” så vi kan åka, så åker vi…jag har med mig båda stoppande och lösande mediciner för magen, massa toapapper, tvättservetter om jag skulle behöva akut att stanna på vägen någonstans, en jätte flaska med Cola, då vi kommit halvvägs så ringer doktorn från vårdcentralen och berättar att det inte fanns några elaka bakterier men jag ska få stolpiller för hemmoroider som jag nu fått pga att jag har varit tvungen att gå på toaletten så ofta…ok, det ska jag hämta ut i Västervik då jag kommer fram dit, tack.
Vi kommer fram vid 15 på eftermiddagen, vi ska träffa Roger efter att han slutat att jobba och sen tar vi in på hotellet och sen ska vi gå på Visfestivalen. Kul!
Vi ska vara kvar till dagen efter…har aldrig varit på denna festival tidigare, roligt att vi fick biljetter dit, och att jag kunde åka till slut…trodde inte att min mage fixade denna resa på 1.5 timmar, men det gick precis…sen var jag och sonen på hotellet tills Roger kom efter jobbet och senare på kvällen så var dags att träffas med de andra som vi skulle gå med…det var en trevlig kväll, det funkade med min mage också, men jag drack bara Cola och åt ingenting på hela dagen, vågade inte det…
Jag och sonen går hem från festivalen på kvällen då han blir trött,…de andra blir kvar…vi går till hotellet längst med havet, där vi går är det många ställen som säljer allt möjligt, som på marknaden, roligt!
Det är en fin stad, Västervik, vackert och mycket folk…kul att vara bland folk och känna sig ”normal”…
På lördagen åker vi hem och jag gör som jag gjorde då vi skulle dit med magen, äter inget, dricker bara cola…det funkar den gången också ända hem, sen äter jag och går på toan…
På söndagen kommer en trött tjej från Hulsfred hem…Men de har haft roligt, det var kul att höra! Och att hon hade en bra födelsedag därJ
På måndag är det dags att åka till Jönköping och ligga över natten för behandlingsstarten…
Hur blir det då????
Ha det bäst!
Kramar
Lycka...
De bästa
medicinerna i livet
kan man finna i en
trogen vän eller ett
ögonblick av lycka.
Tisdag 8/12-09 ingen behandling:)
Idag är det tisdag och jag behöver inte åka på behandling:D
Jippii!!! Nästan overkligt än så länge...
Och igår var den första måndagen sen juli då jag slapp att ta blodprover!!
Jippiii!! Fantastiskt!!!
Jag tog bort plåstret i lördags i armen där picclinen suttit i över 5 månader och det har redan läkt ihop fint:)
I fredags blev jag besviken då jag fått en tid till Datortomografi (=Apparat som framställer bilder i tvärsnitt av kroppen, används bla vid planering av strålbehandling)nu på fredag den 11/12 kl 11.30 i Jönköping...
Jag som skulle vara på nåt mycket roligare kl 11 samma dag(Taktil massage:))
Jag gick och funderade i helgen om jag skulle ringa och vart och boka om vilket...
Jag kom fram till att jag ska nog bara acceptera Datortomografin och avboka massagen hur mycket det än tog emot...men sen tänkte jag, vad fasiken, vad kan jag få för svar om jag ringer först till Onkologiska kliniken och frågar om jag inte kan få en annan tid dit istället?? De kan väl eg bara säga, nej, tyvärr kan vi inte boka om den tiden du fått...då hade jag fått acceptera den naturligtvis...
Men jag ringde och förklarade att jag har en massage tid samma dag i stort sett samtidigt...
Det var inga konstigheter, hon skulle bara kolla med sina kollegor så att de hinner göra "en dosplan" (=en tredimensionell bild av hur strålningen fördelas) efter Datortomografin för mig sen inför strålbehandlingen...hon skulle återkomma under förmiddagen...
Hon ringer och berättar att det är ok, jag kan komma den 15/12 istället:)
Så glad jag blev, jag får min massage som planerat:D
Man måste våga...om jag inte hade "vågat" att ringa och fråga, så hade jag inte fått min massage...
Vilken tur att jag ringde i alla fall...
I lördags så var vi och tittade på soffor i Vetlanda och Jönköping...det var roligt...då var vi tillsammans den stora delen av dagen, förutom dottern som var på julmarknaden i Eksjö med sina klasskompisar och sålde saker för deras UF företag (ung företagsamhet)...hon kom hem senare under eftermiddagen.
Sen åkte hon iofs igen in till stan under kvällen, de skulle kanske ut och träffa lite folk osv.
Vilken befrielse för henne nu då hon har körkort!!! Min "Lilla" dotter;)
I söndags var det 2:a advent, redan...
Jag red en tur med Tina, ca 2 timmar var vi ute, tog det lungt och pratade en del...så himla skönt!!!
Rena rama medicinen för mig!!! Jag tror att om jag inte hade haft hästarna och kunnat att börja rida lite smått igen så skulle jag mått mycket sämre idag än jag gör:) Det är jag helt 100% på!!
Under tiden då vi red så var mannen och sonen och badade i simhallen...kul att de gör saker tillsammans!!
Tror att det är viktigt, för båda de!
Efter dessa aktiviteter så åkte vi till julmarknaden tillsammans, den brukar pågå 2 dagar varje år, vi hälsade på dottern och hennes kompisar och köpte naturligtvis några saker de sålde:) och några andra som andra UF:are sålde...duktiga ungdomar!! Och llite marknads godis blev det också...från Mariannelunds Karamellkokeri...gott!!
Stolt man blir då ungdomarna försöker göra nåt som de nu gjort, för det är inte helt lätt...
Väl hemma vid 16.30, var det mörkt, kändes som klockan skulle vara typ 20 på kvällen och jag var helt slut...vila, vila...
Jag har känt efter sen i tisdags då jag fick min sista behandling, jag känner mig inte piggare än förra veckan än så länge, hade väl nån förhoppning om att jag kanske blir jätte pigg så fort som behandlingarna är över...men får väl tänka om där...:) Men jag mår bra...bara trött och ont i kroppen...
Tänker fortfarande på dagen då jag fick rida Lottas fina hingst Mars frá Feti...får en skön känsla av stolthet och lycka:) Tack igen Lotta!!! Jag kommer aldrig att glömma den dagen!!
Jag kommer att kunna tänka på den dagen när jag vill och få den där sköna känslan...så härligt;)
Ha det bäst!!
Kramar från mig
Man får väl inte vara glad "för" länge...;)
Idag är det fredag den 4:e december...
Jag som var SÅ GLAD för att slippa Ryhov för flera veckor, trodde jag...
Som jag sa tidigare så sa doktorn att jag kommer att få kallelse efter trettonhelgen till starten av strålningen, vilket innebär att de gör en röntgenundersökning av det området som ska strålbehandlas, dvs högra bröstet samt området under armen där lymfkörtlarna är borttagna.
Idag då jag hämtade posten så hade jag fått ett brev från Ryhov, Onkologiska kliniken...
Jag ska vara på Datortomografi fredag den 11/12-09 kl 11.30...alltså denna röntgenundersökning inför strålningen...
Så jag fick vara fri från sjukhus tankar hela onsdagen och torsdagen och sen är man igång igen...
Det tråkigaste är att jag hade fått den sista möjliga tiden för Taktil massage innan jul, gissa när???
KLART JUST DEN 11/12 KL 11.00...jag är inte jätte glad över detta, men måste naturligtvis prioritera...
Så det blir en tur till Ryhov:)...igen...
Nu vet jag inte än när själva strålningen är tänkt att starta efter den 11/12, men det får jag kanske veta då...
Jag är inte orolig över denna behandlings starten alls, men blev bara lite besviken på situationen...
Jag ska tänka om bara, så går det ju bra detta med...
Det som är så himla skönt är att jag nu slipper måndags blodprovstagningar, gillade aldrig den delen av veckan, naturligtvis gör man ju allt man ska, men vissa saker är mindre angenäma än andra...jag gick hellre på behandlingarna än tog blodprover...
Samtidigt var detta ett väldigt tryggt tillvaro, som man hade tidigare...låter konstigt kanske, men man visste att "de" alltså vården hade koll på mig...
-Blodproverna visade att allt var under kontroll
-Vid behandlingarna hade jag ju möjlighet att fråga/rådgöra med både sköterskorna och doktorer om man behövde
-Jag visste precis hur jag skulle må dagarna i veckan, med magen, tröttheten, sömnen osv
Just nu har jag ju inte denna tryggheten...just nu vet jag inte riktigt hur jag känner mig...trodde att jag fick lite andrum nu från sjukhuset och den miljön, men så blev det icke...men jag fixar naturligtvis detta med, inga problem;) Det kunde varit mycket värre...med allt...
Och jag kommer i vilket fall att le länge ända in i själen, fick göra något som jag aldrig trodde jag skulle få göra i hela mitt liv igår hos en god vän(har naturligtvis dagdrömt om detta)...jag fick rida hennes fantastiskt fina 1 klass hingst! Vilket förtroende!
Tack snälla, jag kunde inte fått en bättre present!!
Jag hade då inte ont någonstans i kroppen och jag kände mig så fin och "som innan", alltså innan sjukdomen, där satt jag på denna fina hingst med mitt långa blonda hår...i min hjärna alltså:)
Önskar er en skön fredag kväll!
Ta hand om er!
Kramar från mig
Lyckan...
i Michelangelos
penseldrag eller
i gräset under
dina fötter...
...du kan finna den
i vinddraget eller
i molnformationerna
över ditt huvud...
...du kan finna den i gryningsljuset varje
ny dag...
...du kan finna den
i vinterns första frost
och i fåglarnas klara sång.
Kloka ord...
Oroa dig inte
för det,
som du inte kan påverka.
Fri från slangen och giftpåsarna:)
SKÅL!!!!
Igår tisdag den 1/12 var det slutet på lite annorlunda period i mitt liv:)
Jag vill aldrig mer behöva gå och ta in dessa gifter i min kropp!! Hoppas att jag slipper en gång till...Så jag tänker bli frisk!!
Klart jag blir, de har väl gjort allt för mig, allt som kan göras för att minska återfall av denna lömska sjukdom...
MEN man ifrågasätter allt då det gäller ens hälsa, operarades tillräckligt mycket bort runt om cencertumören, ibland tänker jag på det, det har fastnat i min hjärna då kirurgen sa att man brukar ta minst 10 mm marginal runt om tumören, på mig togs det 8 mm, har jag nu fått ALLT som man kan få, den senaste medicinen som ska vara den bästa..."rätt" antal behandlingar, "rätt" dos varje gång(vikten har ju åkt upp under behandlingstiden, och medicinerna ordineras efter vikt som en faktor, jag glömde att kolla vikten hela första halvan av behandlingstiden...), många funderingar finns det i hjärnan som i övrigt är tom:) Alltså inte tom i den meningen att det inte fanns nåt där inne, men tomt av cancer:) Hjärnan ser helt frisk ut, fick jag veta igår:D...vad ska jag skylla på nu då jag glömmer "allt"???:;)
Det var det skönaste jag har hört på länge då doktorn sa att det ser helt normalt ut!
Var "tvungen" att ge honom en kram...
Den 12:e behandlingsdagen och den sista!!
På morgonen kl 6 upp och hoppa, ner och fixa frukost till barnen, kl 7.05 åker vi till skolbussen, sen åker jag tillbaks hem en sväng för att äta färdigt frukosten och görs mig iordning, precis på väg till bilen på bilden, så glad man kan bli då man ska på sin sista behandling!
8.15 åkte jag hemifrån, 
första stoppet som sagt dotterns skola, lämna min bil där så hon kan ta den sen och hämta brorsan efter skolan, därifrån åkte jag med min väninna i hennes bil mot Jönköping...oj, vad fort tiden gick, vips så var vi framme i Ryhov...kommer ihåg att på vägen nånstans mellan Nässjö och Tenhult så var allt vit och fint...det var frost på marken, allt såg så fint ut...
första stoppet som sagt dotterns skola, lämna min bil där så hon kan ta den sen och hämta brorsan efter skolan, därifrån åkte jag med min väninna i hennes bil mot Jönköping...oj, vad fort tiden gick, vips så var vi framme i Ryhov...kommer ihåg att på vägen nånstans mellan Nässjö och Tenhult så var allt vit och fint...det var frost på marken, allt såg så fint ut...Saltbilen mötte vi nånstans också och konstaterade att det kan ju faktiskt vara halt...det var ju fuktigt och sen blev det kallt...det är det lurigaste väglag, ser kanske inte halt ut men kan verkligen vara det...
Vi hade inte nån panik med tiden så vi(hon) körde lugnt och naturligtvis inte över hastighetsbegränsningarna!
Väl framme sa vi hejdå och hörs senare, jag knatar in som vanligt, man har blivit rätt van vid denna ingången och in i bottenvåningen, onkologkliniken, hälsar på några som sitter där och väntar på sin tur för att komma in till doktorn, undrar varje gång om de är där för första, andra eller tionde gången och vad kan de ha för sjukdom, nu är det onkologen så det är nån cancersjukdom som "gäller" här...det finns några att välja mellan...ibland pratar jag med folk men idag får jag inte "kontakt" med nån, man märker ganska tydligt om nån bjuder in en i samtal eller inte;) mitt könummer lyser på skärmen,jag går fram till luckan och anmäler mig, för sista gången, tänkte jag!!!
Stämmer väl inte riktigt, jag kommer att komma hit igen och anmäla mig till strålningen efter trettonhelgerna, så länge för jag vara helt ledig från sjukhuset Ryhov nu då!!! Närmare en månad:)
Sen gäller det 25 gånger, må-fre i 5 veckor alltså...så då är jag tillbaks igen till luckan, kommer att gå upp in till dagvårdavdelningen också sen och hälsa på sköterskorna och det kan finnas kvar nån kompis också som jag har träffat under min tid där på behandlingarna...
Jag ska upp till avdelningen denna gången och träffa doktorerna, annars har det varit där nere hittils...jag går upp, är i tid, ska träffa doktorn 9.50...
Jag går in till vågen och väger mig, vikten var den samma som förra veckan...skönt att den inte var mycket mer än förra veckan;)annars har jag gått upp i vikt under denna tiden...men det är tydligen kortisonet som jag fått som gör att man kan bli mer "hungrig" och äter mer...men det måste vara mycket värre om man inte kan äta eller att man mår så illa att man tappar mycket vikt pga det...då kan jag ju lätt välja att gå upp några kilon istället...och ja, det är just det som hände...tar tag i det sen...
Jag tittar in till höger, in i första rummet på vänster sida, rummet med två sängar där jag har varit en gång jag också, där ligger ju min kompis som också får sin sista behandling, hon ser ut att sova denna gången också, ser skönt ut;) men då jag närmar dörröppningen slår hon upp ögonen och säger, hej, är du här nu??
Ja, det är jag och jag sa ju helt knasigt till dig förra veckan...sa att jag skulle också vara här 8.15 som du...helt fel av mig, jag skulle vara här 9.50 hos läkaren...JAg var så säker på att jag skulle vara här 8.15 så jag måste ha sagt det flera/många gånger för att min sköterska L ringde hem till mig i fredags och frågade vilken tid jag hade fått för tisdagen 1/12??? Var det verklingen 8.15?? Måste kolla i min telefon i almanackan, vänta lite bara...ok...
Oops, jag har tänkt helt fel, va är detta, hjärncellerna spökar igen...men just det det är inte nåt fel på min hjärna:D Sorry L, du har rätt och jag har tänkt helt fel...bra då, säger hon, då har vi rett ut det, hur går det med blåsan på tungan, frågar hon, det går helt ok, den är snart helt borta, det gröna medlet hjälpte nog på traven...
Vad bra men då ses vi på ti, säger hon, ja det gör vi!
Nu står jag inne i rummet med min "bröstsyster" kompisen som är i samma skede som jag med cellgifterna...
Hon är färdig med sina sista dropparna, HON har varit här sen 8.15...vi tar fikat nån annan gång, jag kommer inte vara färdig på läääänge, eftersom jag inte ens har träffat doktorn ännu... ja, det gör vi, vi båda ska strålas, så kanske att vi ses där i alla fall, vi skulle höras, klart! Båda hade med sig en liten present till den andra. Fint!
Vi kramar och grattar varandra för hur duktiga har inte vi varit!!!?? Jätte duktiga!! :)
In kommer L "min" sköterska och inte ser helt glad ut, hon ser ledsen ut:( Oj, vad är det som har hänt???
Hon går fram till den andra tjejen som ligger i den andra sängen i rummet och pratar med henne...
Hon kommer fram till mig och hon säger att hon är ledig denna vecka för det har hänt nåt i familjen...usch, jag får en klump i magen, vad är det som har hänt??? Hon har ju barn, bara det inte har hänt nåt med de...
Men jag kom upp bara för din skull;) kanske inte bara för det, men det lät och kändes bra...
Hon går och jag säger hejdå till min kompis, hon går ut och jag går in i korridoren för att vänta på att doktorn ska komma och hämta in mig. Jag skulle träffa en kvinnlig doktor som jag har träffat en gång och en manlig som jag har träffat en gång tidigare samtidigt, det kändes lite olustigt då jag hörde detta...varför 2 st?? Betyder det att nåt är fel???
Ja tiden får utvisa...jag sitter där och väntar, klockan är nu 10.20, jag skulle vara hos doktorn 9.50...
Jag har ju ingen bråttom, barnen sköter sig själva, men undrar hur länge min väninna kan vänta...
"Min" annars så glada och trevliga sköterska L kommer fram till mig och berättar att hennes mamma hastigt gått bort i helgen, hon var 9 år yngre än min mamma...inga sjukdomar, bara gå bort så där...läskigt!!
Jag blir väldigt rörd och tycker synd om henne...naturligtvis förstår jag att hon inte jobbar nu, och så snällt av henne att komma till mig och berätta detta...det går med nån annan också, du får E tror jag, säger hon, hon är jätte duktig och snäll, hon kommer att dra ut picclinen sen också. Helt ok, hade ställt in mig på att det skulle vara L, men jag kan ju ställa om...och det som hon ska behöva göra är helt klart från en annan liga än att ge en behandling till nån, helt klalrt!!!
Men som sagt så himla snällt att komma till mig och berätta detta, det hade hon inte behövt eg!!
Bara där ser ni hur de sköterskorna är, de är mänskliga och omtänksamma, snälla och så in i bomben duktiga, proffsiga, positiva...de är helt fantastiska allihopa, jag är tacksam att jag har fått träffa de!!
Hoppas att de alltid orkar jobba som de gör idags läget. Det är så viktigt för patienterna!!
Keep upp the good work!!
Till slut kommer jag in till doktorn, men ser varken henne eller honom som jag skulle träffa, istället träffar jag honom som jag såg förra veckan med min blåsa på tungan...ok, det funkar ju naturligtvis det med...
Frågor om hur jag upplevt behandlingen och biverkningarna osv...
JAg ställer mina frågor och får det mesta svar på de. Det han inte kan svara på tar han med sig till andra och återkommer till mig. Helt OK!
Frågan om jag kunde få göra hormonnivå test för att se om jag kommit in i klimakteriet och i så fall om jag ens behöver använda preventimedel kunde han inte riktigt svara på...om man gör ett sånt test så ska man ju vänta i alla fall 3-4 veckor efter avslutat behandling, för att alla gifter ska ha kommit ut och inte luras i så fall...så det där får jag vänta med...
Mina funderingar runt om röntgen för att kolla mina besvär från olika ställen, njurarna tex, det ska vi också avvakta med för att cellgifterna kan ju ge en hel massa konstiga biverkningar...så in i mitten av januari väntar vi i alla fall, har jag kvar besvären då, då kan vi ta en ställning till det...ok!
Och som sagt så var hjärnan ok på bild i alla fall;)
Min fråga ang soja att äta eller inte äta i mitt fall, så fick jag inte nåt svar...han skulle ta det med överläkaren B som jag hade hört berätta om det på kursen tidigare...
Så det var några frågor som jag inte fick svar på, men flera som jag fick svar på!
Då gör vi en sista undersökning innan du får din sista behandling...jag ska känna igenom brösten och körtlarna från svalget och neråt...vad bra! Jag har ju känt lite konstigheter på bröstet...han klämmer och känner...jag känner mig lite orolig...tittar på honom och han säger att jag hittar inte nåt konstigt alls! Tack snälla, vad skönt!!!
Ska jag kolla på där du har ont (slutet av bröstkorgen), ja jätte gärna, tack.
Det görs och lite till, och inget konstigt upptäcks!! SÅ SKÖNT!! Tack!
Då kommer nån från strålningen och berättar om hur det går till nu sen då och du får tider för starten innan du går hem idag. Ok!
Jag ordinerar din behandling nu så det tar ca en timma innan den kommer från apoteket.
Hmm, vad gör jag i en timma...?? Ringer till min väninna som shoppar för fullt på Ikea, känner mig jätte taskig då jag avbryter hennes egen tid och handling...hon kommer att hämta mig så går vi och fikar eller nåt...
Ja, vi åker mot Ikea och går in i deras restaurang...blev hungrig, vi köper mat och äter istället för fika...bra!
Trevlig stund med henne och då är det dags att åka tillbaka, klockan närmar sig 12 och då skulle jag komma igång med behandlingen...DEN SISTA FÖR ALLTID!!!
Åker tillbaka, går upp igen, nu för sista gången för behandlingarnas skull, nästa gång jag kommer in så blir det bara för skojs skull och hälsa på för strålningen får man inte där heller, det är i bottenvåningen...
Mina påsar har kommit, jag går och sätter mig på stolen, för sista gången!
Plåsterna som picclinen är peketarats dras bort och den första påsen sätts igång, jag får då också kortisonet insprutat samtidigt. Nu är vi igång med den sista behandlingen!!!
Pratar med min rumskamrat som jag övrigt aldrig har träffat tidigare, hon får också sin sista idag!!
Hennes piccline ska också ut direkt efter att hon är färdig med behandlingen...Hon har gått på 6 st behandlingar, jag får min 15:e så olika kan det se ut bara på den punkten...
Det går en tid och hon är färdig med sin behandling och sköterskan kommer in och säger att då ska den ut, picclinen, jag funderar på om jag ska sticka fort som bara den eller vara kvar och titta på då det händer...
Jag hinner fundera och bestämmer mig för att vara kvar, men säger till henne att hon får bara le och inte säga aj!! Ok, säger hon. Det ser jätte smidigt ut, hon drar ju bara ut den...då var det klart, och kändes ingenting fick jag som reaktion! Skönt...då säger vi hejdå till henne...det är tomt i stolen en stund sen in kommer en äldre herre som jag har träffat 2 gånger tidigare, vi pratar lite om allt möjligt, tiden går...14.30 tiden tittar jag ut och ser att min väninna kör förbi. Då har hon nog shoppat färdigt...jag ringer till henne och guidar henne till mig...
hon sätter sig och jag är nyfiken på vad hon "hittat" på A6...en del...Rumskompisen blir färdig med sin behandling - hejdå och ha det bra, då är det en till som gått...in kommer en kvinna som ska lägga om sin piccline, hon berättar att hennes sista behandling är på fredag, sen ska hennes piccline också ut, då kan du se hur det går till nu då... 15 tiden så är mina giftpåsar tomma...
Då så kopplar vi bort dig och drar ut picclinen...jag måste nog på toan innan...
blev plötsligt kissenödig...eller nervös...
Nu är det dags...alla tejp tas bort, det tas fram pincett och jag får veta att det klipps av en del på den änden som har varit närmast hjärtat och skickas till lab för att kollas så det inte växer några bakterier där...ok...
Hon börjar dra i sladden som är 52 cm långt i mig, det gör INTE ont, känns bara lite just på hudytan att det händer nåt, jag säger till min väninna att hon får prata på, berätta nåt...
Är nog lite nervös...men förstår inte varför, det känns ingenting och vips så är den ute på några minuter, denna äckliga slang som jag har gått med sen 14:e juli i min kropp...äntligen är den ute!!! Jag får en liten bomullspad och ett tejpplåster istället, vilken befrielse...före och efter på bilderna:
OJ, så skönt!! Jag måste lära mig att inte vara SÅ rädd och orolig för allt i förväg. Just denna saken hade jag INTE behövt att lägga nån energi på...totalt onödigt...
Då är jag färdig med min SISTA omgång...pratar lite mer med henne som nyss kom, sen ska vi iväg, säger hejdå till henne och sköterskorna, hoppas att vi aldrig mer ses;) Vi går ut och till bilen...åker iväg och efter ca en halvtimme kommer jag på att jag skulle gått till min granne hemifrån som också är här idag, hon ligger i en av sängarna och jag skulle sagt hejdå...lovade henne tidigare då vi hämtade kaffe samtidigt...mitt dumma nöt, glömde bort det helt...sorry!!!
Bilresan går minst lika smidigt som andra hållet, jag ringer till dottern och ber de att komma hämta mig hos väninnan, får vänta en stund där och sen kommer de, mina änglar!!! Säger hejdå till väninnan och tack för idag! Det var en trevlig dag!
Vi åker och handlar lite smidigt, eller det är dottern som handlar, jag sitter och halvsover i bilen med sonen, han är minst lika trött som jag...sen åker vi hem, hemma vid 18 tiden och vi ska ju äta hemlagad pizza och skåla med champagne sen då Roger kommit hem...ber Denise att vara så snäll att hon börjar med pizzadegen, det gör hon snälla, världens bästa dotter:) Roger kommer redan vid 18.30 och har med sig mina älsklingsblommor till mig!!
Jag funderar på om det är den globala uppvärmningen som gör att det redan finns tulpaner så här års...jag har då aldrig hittat tulpaner i affären så här tidigt...efter jul ja, men inte så här dags...men glad blev jag som ni ser:)
Något senare var det dags för skumpa till de över 18 år och Champis till de som är 12 år:)
SKÅL MINA ÄLSKLINGAR OCH TACK FÖR ATT NI FINNS!
Och pizzan, den blev så god...vi njöt vid tv:n och åt...
Så mycket det kan hända på en "vanlig" tisdag!
Tack alla för ert stöd!!! LOVEU!
Ta hand om er!
Kramar från mig!!
Kloka ord...
Den som drömmer på dagen vet mycket,
som undgår den
som bara drömmer på natten...
-----------------------------------
Edgar Allan Poe
En liten summering...
Idag är det måndag 30/11-09
- sista dagen i november
- sista höstdagen
- sista dagen med picclinen i armen
- sista dagen med blodprover inför behandlingarna
- sista dagen innan den sista behandlingen med cytostatika(cellgifterna)
- var hos lymfterapeuten 11.30 och fick behandling, då upptäckte vi att jag har ont i början/slutet av bröstkorgen(benet), inte så kul, hon tyckte att jag skulle ta upp detta (också) med doktorn...det blev lite varmt i min kropp pga detta, det dyker upp direkt i ens huvud, tanke på att nu har det spridit sig i skelettet...
- jag fick sova fram till 9!!!
Min man var hemma på morgonen så han skjutsade barnen! Det var riktigt behövligt för jag sov inte så bra på natten, hade massa svettningar, tror att det var igen sådana som jag kan få nu då jag gått på cellgifter, som då man kommit i klimakteriet...kommer inte ihåg nu vad de kallas för...hjärncellerna spökar...
Jag hade ingen lust att skriva tidigare idag, kände att jag inte orkar, att jag kan göra det imorgon då jag är "fri"...
Men nu då jag skulle gå och lägga mig, kände jag inte mig trött och jag fick lust att skriva några rader...
En liten summering om några dagar som gått och som jag inte har skrivit om:
I torsdags var jag och pratade med en kurator...vi får se vart det tar vägen, kändes ok att prata med henne i alla fall. Kanske kan vara ett sett också att få ut en del...jag har aldrig varit den som gillar att prata, har lättare att skriva ner saker, men det kändes ok...jag var väl rent emot att prata med en kurator tidigare, fick nåt namn redan efter operationen som jag kunde ta kontakt med då jag ville prata med nån annan en familjen/vännerna...men det namnet försvann lika fort som jag hörde det. För det första för att jag inte trodde att jag behövde prata över huvudtaget med nån!!! Och för det andra så skulle jag definitivt inte behöva prata med en kurator, är inte det = psykolog = att jag är dum i huvudet, eller??
Jag har då hört under denna resans gång att det är bra att prata med någon, alla måste prata med någon för att må bra...så jag provar kuratorn nu då...vi har bokat en tid till i alla fall...
Min man var borta från to morgon till fredag kväll så vi passade på att baka bullar torsdag kväll också, barnen och jag! De blev så fina och goda! MUMS!
I fredags så red jag med en väninna en tur ut i skog och mark. Det var jätte härligt och vi hade som vanligt tur med vädret! Det skönaste är att då jag rider med mina kompisar så känner jag mig som innan, alltså som jag var innan april. Jag sitter där på hästen med mitt blonda långa hår och är helt frisk! Vi pratar om allt och inget! Konstigt hur det kan vara så?? Eller kanske inte...I vilket fall så är det nog den bästa medicinen för mig, att rida och umgås med mina kompisar på hästryggen och i stallet!! Älskar det! Och mår bäst då!
Jag önskar att jag kunde ge samma känsla för alla som vill ha/behöver det!! Friska som sjuka...
Efter ridningen var det sonens trumlektioner och att handla mat inför kvällen som stod på programmet...dottern fick handla, det var jätte mycket folk i affären då vi skulle handla...jag undviker som sagt folksamlingar pga att jag inte vill bli sjuk och har fortfarande nedsatt immunförsvar pga cellgifterna...hon är snäll, dottern, hon har handlat och lagat mat och hjälpt mig med mycket, med allt!!! Älskar henne så!
Sen var det en skön fredag kväll med god mat och lite tv tittande...lite städning inför adventspyntandet...och leta fram adventsljusstakar och dylikt...
I lördags så ville jag gärna åka en sväng och titta på en soffa, alltså inte på en soffa, alltså bara soffor...men det ville inte min man...jag får åka nån gång själv eller med nån annan...man kan ju bara titta på saker...det blev inte att jag ville åka nånstans sen, blev lite sur...så jag städade en del och red faktiskt ensam och det var så skönt att känna tillvaron med min häst och hur allt fungerade, för det gjorde det, bra alltså!
Sen ställde jag iordning det mesta inför söndagen med adventspynt...
Igår var det en fin första advent!
Jag gillar att pynta en del;) ganska mycket, jag hann en del detta året också, fast jag först tänkte att jag inte skulle bry mig så mycket denna gången;) Det gick så där...
Så nu har jag pyntat nästan "som vanligt" inomhus, utomhus är det kvar en del...
Det ska ändå vara som vanligt tycker jag...för allas skull, inte minst för mid egen;)
Mina barn är stora (12,18) så jag frågade om de fortfarande ville att jag gör adventskalendern som vi alltid har haft? Ja, det vill vi, sa de...vad roligt, för jag gillar att göra den, tänk sen då de inte är hemma eller inte vill ha den...vad tråkigt för mig;) Men detta året fick jag åter göra den, så nu hänger den på köksdörren, och imorgon är det dags att öppna de första paketerna:)
Jag hann också under eftermiddagen rida en tur på 2 timmar med en "bröstsyster" som gått igenom samma sak som jag för ungefär ett halvt år sen, det är så givande att vara tillsammans med en som vet vad man pratar om, har varit med om samma saker osv.
Vi hade en trevlig tur!!!
Sen på kvällen så bakade vi pepparkakor som vi brukar 1:a advent, jag och mina älsklingar, barnen!!
Imorgon (=idag eg, klockan är ju 0.45!!) 1/12-09 är det också dags för mitt sista gift att droppa in i min kropp, de sista dropparna för alltid hoppas jag!! Först ska jag träffa doktorn 9.50 och sen efter det så...jag ser verkligen fram emot att bli "fri" från denna slangen som tar plats i min kropp. Jag har då hunnit att bli kompis med den i den graden att jag inte mår illa då jag ser den eller inte ens känner den hela tiden längre:) Men det ska bli så skönt att bli av med den!!
Den har ändå hängt med sen 14/7-09...
Jag kommer att åka med en väninna kl 8.45 mot Ryhov...hon åker med mig, eller snarare hon kör och jag får åka med:) Första gången jag inte behöver köra alls själv...ser verkligen fram emot detta. Hon kommer att gå på A6 under tiden då jag får min behandling, sen efteråt om vi har tid så kanske vi kan äta nånstans tillsammans:) Vifår se...jag lämnar min bil på dotterns skola då vi åker, så hon kommer att åka då hon slutat sin skoldag, att hämta sonen på hans skola...vilken tur att hon fick sitt körkort nyss!! Sen kommer de att hämta mig då vi är tillbaks från Jönköping. Perfekt!!!
Jag har precis nyss duschat och tvättat mitt hår;) Jag tänkte på det då jag duschade, vad smidigt det är att tvätta håret nu, det tar ca 1 minut så är det klart...inga kontigheter...och inga dyra schampon behövs det heller, funkar med vad som helst nuförtiden;) Så nu är jag ren och "fin inför den stora dagen imorgon!!
Jag har tittat ut kläderna som jag ska ha på mig, jag har ställt iordning det jag ska ha med mig:
Champis, Chips och godis som jag och mina kompisar ska knapra på under den sista behandlingen...
Choklad(till sköterskorna på avdelningen och till "min sköterska")
En vinflaska och choklad till min kompis som också får sin sista behandling imorgon
Det känns som nån stor dag imorgon!
Jag får nog besked om hjärnröntgen också imorgon och säkert information om strålningen som är nästa steg på resan...när det ska startas osv...
Jag har en rejäl lista till doktorn med mina frågor som ska med mig...mina besvär som jag fortfarande har och annat smått och gott...
Ja, nu börjar det kännas att jag måste gå och lägga mig, ska upp kl 6 med barnen...får vila 5 timmar i alla fall, och jag slipper ju köra imorgon:) Tack snälla!!
Ha det bäst och ta han om er!
Kramar från mig
