rosaresa

SKÅL!!!!

Jag vill aldrig mer behöva gå och ta in dessa gifter i min kropp!! Hoppas att jag slipper en gång till...Så jag tänker bli frisk!!

Klart jag blir, de har väl gjort allt för mig, allt som kan göras för att minska återfall av denna lömska sjukdom...

MEN man ifrågasätter allt då det gäller ens hälsa, operarades tillräckligt mycket bort runt om cencertumören, ibland tänker jag på det, det har fastnat i min hjärna då kirurgen sa att man brukar ta minst 10 mm marginal runt om tumören, på mig togs det 8 mm, har jag nu fått ALLT som man kan få, den senaste medicinen som ska vara den bästa..."rätt" antal behandlingar, "rätt" dos varje gång(vikten har ju åkt upp under behandlingstiden, och medicinerna ordineras efter vikt som en faktor, jag glömde att kolla vikten hela första halvan av behandlingstiden...), många funderingar finns det i hjärnan som i övrigt är tom:) Alltså inte tom i den meningen att det inte fanns nåt där inne, men tomt av cancer:) Hjärnan ser helt frisk ut, fick jag veta igår:D...vad ska jag skylla på nu då jag glömmer "allt"???:;)

Det var det skönaste jag har hört på länge då doktorn sa att det ser helt normalt ut!

Var "tvungen" att ge honom en kram...

Den 12:e behandlingsdagen och den sista!!

På morgonen kl 6 upp och hoppa, ner och fixa frukost till barnen, kl 7.05 åker vi till skolbussen, sen åker jag tillbaks hem en sväng för att äta färdigt frukosten och görs mig iordning, precis på väg till bilen på bilden, så glad man kan bli då man ska på sin sista behandling!

8.15 åkte jag hemifrån, första stoppet som sagt dotterns skola, lämna min bil där så hon kan ta den sen och hämta brorsan efter skolan, därifrån åkte jag med min väninna i hennes bil mot Jönköping...oj, vad fort tiden gick, vips så var vi framme i Ryhov...kommer ihåg att på vägen nånstans mellan Nässjö och Tenhult så var allt vit och fint...det var frost på marken, allt såg så fint ut...

Saltbilen mötte vi nånstans också och konstaterade att det kan ju faktiskt vara halt...det var ju fuktigt och sen blev det kallt...det är det lurigaste väglag, ser kanske inte halt ut men kan verkligen vara det...

Vi hade inte nån panik med tiden så vi(hon) körde lugnt och naturligtvis inte över hastighetsbegränsningarna!

Väl framme sa vi hejdå och hörs senare, jag knatar in som vanligt, man har blivit rätt van vid denna ingången och in i bottenvåningen, onkologkliniken, hälsar på några som sitter där och väntar på sin tur för att komma in till doktorn, undrar varje gång om de är där för första, andra eller tionde gången och vad kan de ha för sjukdom, nu är det onkologen så det är nån cancersjukdom som "gäller" här...det finns några att välja mellan...ibland pratar jag med folk men idag får jag inte "kontakt" med nån, man märker ganska tydligt om nån bjuder in en i samtal eller inte;) mitt könummer lyser på skärmen,jag går fram till luckan och anmäler mig, för sista gången, tänkte jag!!!

Stämmer väl inte riktigt, jag kommer att komma hit igen och anmäla mig till strålningen efter trettonhelgerna, så länge för jag vara helt ledig från sjukhuset Ryhov nu då!!! Närmare en månad:)

Sen gäller det 25 gånger, må-fre i 5 veckor alltså...så då är jag tillbaks igen till luckan, kommer att gå upp in till dagvårdavdelningen också sen och hälsa på sköterskorna och det kan finnas kvar nån kompis också som jag har träffat under min tid där på behandlingarna...

Jag ska upp till avdelningen denna gången och träffa doktorerna, annars har det varit där nere hittils...jag går upp, är i tid, ska träffa doktorn 9.50...

Jag går in till vågen och väger mig, vikten var den samma som förra veckan...skönt att den inte var mycket mer än förra veckan;)annars har jag gått upp i vikt under denna tiden...men det är tydligen kortisonet som jag fått som gör att man kan bli mer "hungrig" och äter mer...men det måste vara mycket värre om man inte kan äta eller att man mår så illa att man tappar mycket vikt pga det...då kan jag ju lätt välja att gå upp några kilon istället...och ja, det är just det som hände...tar tag i det sen...

Jag tittar in till höger, in i första rummet på vänster sida, rummet med två sängar där jag har varit en gång jag också, där ligger ju min kompis som också får sin sista behandling, hon ser ut att sova denna gången också, ser skönt ut;) men då jag närmar dörröppningen slår hon upp ögonen och säger, hej, är du här nu??

Ja, det är jag och jag sa ju helt knasigt till dig förra veckan...sa att jag skulle också vara här 8.15 som du...helt fel av mig, jag skulle vara här 9.50 hos läkaren...JAg var så säker på att jag skulle vara här 8.15 så jag måste ha sagt det flera/många gånger för att min sköterska L ringde hem till mig i fredags och frågade vilken tid jag hade fått för tisdagen 1/12??? Var det verklingen 8.15?? Måste kolla i min telefon i almanackan, vänta lite bara...ok...

Oops, jag har tänkt helt fel, va är detta, hjärncellerna spökar igen...men just det det är inte nåt fel på min hjärna:D Sorry L, du har rätt och jag har tänkt helt fel...bra då, säger hon, då har vi rett ut det, hur går det med blåsan på tungan, frågar hon, det går helt ok, den är snart helt borta, det gröna medlet hjälpte nog på traven...

Vad bra men då ses vi på ti, säger hon, ja det gör vi!

Nu står jag inne i rummet med min "bröstsyster" kompisen som är i samma skede som jag med cellgifterna...

Hon är färdig med sina sista dropparna, HON har varit här sen 8.15...vi tar fikat nån annan gång, jag kommer inte vara färdig på läääänge, eftersom jag inte ens har träffat doktorn ännu... ja, det gör vi, vi båda ska strålas, så kanske att vi ses där i alla fall, vi skulle höras, klart! Båda hade med sig en liten present till den andra. Fint!

Vi kramar och grattar varandra för hur duktiga har inte vi varit!!!?? Jätte duktiga!! :)

In kommer L "min" sköterska och inte ser helt glad ut, hon ser ledsen ut:( Oj, vad är det som har hänt???

Hon går fram till den andra tjejen som ligger i den andra sängen i rummet och pratar med henne...

Hon kommer fram till mig och hon säger att hon är ledig denna vecka för det har hänt nåt i familjen...usch, jag får en klump i magen, vad är det som har hänt??? Hon har ju barn, bara det inte har hänt nåt med de...

Men jag kom upp bara för din skull;) kanske inte bara för det, men det lät och kändes bra...

Hon går och jag säger hejdå till min kompis, hon går ut och jag går in i korridoren för att vänta på att doktorn ska komma och hämta in mig. Jag skulle träffa en kvinnlig doktor som jag har träffat en gång och en manlig som jag har träffat en gång tidigare samtidigt, det kändes lite olustigt då jag hörde detta...varför 2 st?? Betyder det att nåt är fel???

Ja tiden får utvisa...jag sitter där och väntar, klockan är nu 10.20, jag skulle vara hos doktorn 9.50...

Jag har ju ingen bråttom, barnen sköter sig själva, men undrar hur länge min väninna kan vänta...

"Min" annars så glada och trevliga sköterska L kommer fram till mig och berättar att hennes mamma hastigt gått bort i helgen, hon var 9 år yngre än min mamma...inga sjukdomar, bara gå bort så där...läskigt!!

Jag blir väldigt rörd och tycker synd om henne...naturligtvis förstår jag att hon inte jobbar nu, och så snällt av henne att komma till mig och berätta detta...det går med nån annan också, du får E tror jag, säger hon, hon är jätte duktig och snäll, hon kommer att dra ut picclinen sen också. Helt ok, hade ställt in mig på att det skulle vara L, men jag kan ju ställa om...och det som hon ska behöva göra är helt klart från en annan liga än att ge en behandling till nån, helt klalrt!!!

Men som sagt så himla snällt att komma till mig och berätta detta, det hade hon inte behövt eg!!

Bara där ser ni hur de sköterskorna är, de är mänskliga och omtänksamma, snälla och så in i bomben duktiga, proffsiga, positiva...de är helt fantastiska allihopa, jag är tacksam att jag har fått träffa de!!

Hoppas att de alltid orkar jobba som de gör idags läget. Det är så viktigt för patienterna!!

Keep upp the good work!!

Till slut kommer jag in till doktorn, men ser varken henne eller honom som jag skulle träffa, istället träffar jag honom som jag såg förra veckan med min blåsa på tungan...ok, det funkar ju naturligtvis det med...

Frågor om hur jag upplevt behandlingen och biverkningarna osv...

JAg ställer mina frågor och får det mesta svar på de. Det han inte kan svara på tar han med sig till andra och återkommer till mig. Helt OK!

Frågan om jag kunde få göra hormonnivå test för att se om jag kommit in i klimakteriet och i så fall om jag ens behöver använda preventimedel kunde han inte riktigt svara på...om man gör ett sånt test så ska man ju vänta i alla fall 3-4 veckor efter avslutat behandling, för att alla gifter ska ha kommit ut och inte luras i så fall...så det där får jag vänta med...

Mina funderingar runt om röntgen för att kolla mina besvär från olika ställen, njurarna tex, det ska vi också avvakta med för att cellgifterna kan ju ge en hel massa konstiga biverkningar...så in i mitten av januari väntar vi i alla fall, har jag kvar besvären då, då kan vi ta en ställning till det...ok!

Och som sagt så var hjärnan ok på bild i alla fall;)

Min fråga ang soja att äta eller inte äta i mitt fall, så fick jag inte nåt svar...han skulle ta det med överläkaren B som jag hade hört berätta om det på kursen tidigare...

Så det var några frågor som jag inte fick svar på, men flera som jag fick svar på!

Då gör vi en sista undersökning innan du får din sista behandling...jag ska känna igenom brösten och körtlarna från svalget och neråt...vad bra! Jag har ju känt lite konstigheter på bröstet...han klämmer och känner...jag känner mig lite orolig...tittar på honom och han säger att jag hittar inte nåt konstigt alls! Tack snälla, vad skönt!!!

Ska jag kolla på där du har ont (slutet av bröstkorgen), ja jätte gärna, tack.

Det görs och lite till, och inget konstigt upptäcks!! SÅ SKÖNT!! Tack!

Då kommer nån från strålningen och berättar om hur det går till nu sen då och du får tider för starten innan du går hem idag. Ok!

Jag ordinerar din behandling nu så det tar ca en timma innan den kommer från apoteket.

Hmm, vad gör jag i en timma...?? Ringer till min väninna som shoppar för fullt på Ikea, känner mig jätte taskig då jag avbryter hennes egen tid och handling...hon kommer att hämta mig så går vi och fikar eller nåt...

Ja, vi åker mot Ikea och går in i deras restaurang...blev hungrig, vi köper mat och äter istället för fika...bra!

Trevlig stund med henne och då är det dags att åka tillbaka, klockan närmar sig 12 och då skulle jag komma igång med behandlingen...DEN SISTA FÖR ALLTID!!!

Åker tillbaka, går upp igen, nu för sista gången för behandlingarnas skull, nästa gång jag kommer in så blir det bara för skojs skull och hälsa på för strålningen får man inte där heller, det är i bottenvåningen...

Mina påsar har kommit, jag går och sätter mig på stolen, för sista gången!

Plåsterna som picclinen är peketarats dras bort och den första påsen sätts igång, jag får då också kortisonet insprutat samtidigt. Nu är vi igång med den sista behandlingen!!!

Pratar med min rumskamrat som jag övrigt aldrig har träffat tidigare, hon får också sin sista idag!!

Hennes piccline ska också ut direkt efter att hon är färdig med behandlingen...Hon har gått på 6 st behandlingar, jag får min 15:e så olika kan det se ut bara på den punkten...

Det går en tid och hon är färdig med sin behandling och sköterskan kommer in och säger att då ska den ut, picclinen, jag funderar på om jag ska sticka fort som bara den eller vara kvar och titta på då det händer...

Jag hinner fundera och bestämmer mig för att vara kvar, men säger till henne att hon får bara le och inte säga aj!! Ok, säger hon. Det ser jätte smidigt ut, hon drar ju bara ut den...då var det klart, och kändes ingenting fick jag som reaktion! Skönt...då säger vi hejdå till henne...det är tomt i stolen en stund sen in kommer en äldre herre som jag har träffat 2 gånger tidigare, vi pratar lite om allt möjligt, tiden går...14.30 tiden tittar jag ut och ser att min väninna kör förbi. Då har hon nog shoppat färdigt...jag ringer till henne och guidar henne till mig...

hon sätter sig och jag är nyfiken på vad hon "hittat" på A6...en del...Rumskompisen blir färdig med sin behandling - hejdå och ha det bra, då är det en till som gått...in kommer en kvinna som ska lägga om sin piccline, hon berättar att hennes sista behandling är på fredag, sen ska hennes piccline också ut, då kan du se hur det går till nu då... 15 tiden så är mina giftpåsar tomma...

Då så kopplar vi bort dig och drar ut picclinen...jag måste nog på toan innan...

blev plötsligt kissenödig...eller nervös...

Nu är det dags...alla tejp tas bort, det tas fram pincett och jag får veta att det klipps av en del på den änden som har varit närmast hjärtat och skickas till lab för att kollas så det inte växer några bakterier där...ok...

Hon börjar dra i sladden som är 52 cm långt i mig, det gör INTE ont, känns bara lite just på hudytan att det händer nåt, jag säger till min väninna att hon får prata på, berätta nåt...

Är nog lite nervös...men förstår inte varför, det känns ingenting och vips så är den ute på några minuter, denna äckliga slang som jag har gått med sen 14:e juli i min kropp...äntligen är den ute!!! Jag får en liten bomullspad och ett tejpplåster istället, vilken befrielse...före och efter på bilderna:

OJ, så skönt!! Jag måste lära mig att inte vara SÅ rädd och orolig för allt i förväg. Just denna saken hade jag INTE behövt att lägga nån energi på...totalt onödigt...

Då är jag färdig med min SISTA omgång...pratar lite mer med henne som nyss kom, sen ska vi iväg, säger hejdå till henne och sköterskorna, hoppas att vi aldrig mer ses;) Vi går ut och till bilen...åker iväg och efter ca en halvtimme kommer jag på att jag skulle gått till min granne hemifrån som också är här idag, hon ligger i en av sängarna och jag skulle sagt hejdå...lovade henne tidigare då vi hämtade kaffe samtidigt...mitt dumma nöt, glömde bort det helt...sorry!!!

Bilresan går minst lika smidigt som andra hållet, jag ringer till dottern och ber de att komma hämta mig hos väninnan, får vänta en stund där och sen kommer de, mina änglar!!! Säger hejdå till väninnan och tack för idag! Det var en trevlig dag!

Vi åker och handlar lite smidigt, eller det är dottern som handlar, jag sitter och halvsover i bilen med sonen, han är minst lika trött som jag...sen åker vi hem, hemma vid 18 tiden och vi ska ju äta hemlagad pizza och skåla med champagne sen då Roger kommit hem...ber Denise att vara så snäll att hon börjar med pizzadegen, det gör hon snälla, världens bästa dotter:) Roger kommer redan vid 18.30 och har med sig mina älsklingsblommor till mig!!

Jag funderar på om det är den globala uppvärmningen som gör att det redan finns tulpaner så här års...jag har då aldrig hittat tulpaner i affären så här tidigt...efter jul ja, men inte så här dags...men glad blev jag som ni ser:)

Något senare var det dags för skumpa till de över 18 år och Champis till de som är 12 år:)

SKÅL MINA ÄLSKLINGAR OCH TACK FÖR ATT NI FINNS!

Och pizzan, den blev så god...vi njöt vid tv:n och åt...

Så mycket det kan hända på en "vanlig" tisdag!

Tack alla för ert stöd!!! LOVEU!

Ta hand om er!

Kramar från mig!!