rosaresa

Jag åkte på morgonen med dottern mot hennes skola först och sen mot Ryhov i Jönköping...

Stannar på mitt stopp i Nässjö, som varje gång hittils, köper godis, dricka och salta pinnar...gott...

Kommer fram och möter "min" sköterska L, hon hade hört att jag kom fast jag försökte att smyga in, men mina skor lät så pass ändå då jag gick i korridoren, så hon hade hört att det var jag som kom...:=)

jag får börja min behandling omgående, jag får stolen igen:)

Hälsar på min rumskamrat som jag har träffat tidigare vid flera tillfällen, vi börjar prata om allt möjligt, som vanligt...:) Trevligt!

Hon blir färdig tidigare och hejdå och ses och hon är iväg...in kommer en till som jag träffar vid flera tillfällen tidigare då jag gick på mina behandlingar på tisdagar, nu var de 2 senaste på onsdagar och då kände jag inte igen en enda, det hindrar ju naturligtvis inte att man pratar med varandra, det gjorde vi, men på nåt sett saknade jag "Mina kompisar", en av tjejerna är ju i exakt samma fas i sin behandling som jag och henne vill jag gärna träffa...

Vi pratat om våra behandlingar, sjukdomen (vad annars;)) och barn och så...de sakerna alla vi har gemensamt...

Sen kommer vi in på att vi har konstaterat redan tidigare att båda bor i samma stad, men nu forskar vi närmare var i staden...OCH vi kommer fram till att vi är GRANNAR...pinsamt...hon bor ju bara 1 km (fågelvägen) från mig och på landet är man ju grannar i de avstånden...jag har ju pratat med henne vid flera tillfällen då jag har ridit förbi henne senast i våras...världen är liten och byn ännu mindre, men jag hade aldrig känt igen henne och hon sa det samma...nu har jag inte nåt hår och ingen peruk på mig, hon hade peruk, men visst, man ser annorlunda ut än man gjort tidigare, där fick vi verkligen bevis på det!!

Det var jätte lustigt, men så var det...vi sa att vi kan ju träffas hemmavid någon gång också...jag vet var du bor sa hon, ja, och jag vet var du bor...så det kan bli, lustigt:)

Jag var färdig före henne och blev omlagt och var färdig men kunde inte komma därifrån, det kom in en till som jag hade träffat tidigare, man har ju en del att prata om då man går igenom ungefär samma sak...

Och samtidigt hoppades jag på att jag kunde träffa tjejen som är i samma fas med sin behandling som jag, vi skulle fira tillsammans sen då vi får våra sista behandlingar...hoppas på att jag träffar henne nästa gång!!

Till sist så måste jag faktiskt gå, har ju tid att passa för att hämta dottern från skolan...hejdå tjejerna!!

Ha det bra och vi ses igen!!!

Denna gången gick ju jätte bra också, inga konstigheter...nu är det bara 2 gånger kvar!!

Och ingen tillväxt på de resistenta bakterie proverna som togs tidigare:)

Inte hört nåt om hjärnröntgen...borde vara positivt...

GLAD:) En bra dag!

Ha det bäst och ta hand om er!!

Kramar från Maarit