rosaresa

Ja, i vilket fall så åkte jag i god tid för att det varnades för snö och jag tänkte då komma fram till varje pris, nu är det så pass nära slutspurten så att jag vill inte missa en enda gång eller behöva att skjuta upp nån av gångerna, för då blir ju behandlingsperioden längre...och det vill jag icke, tack!!

Jag kommer till Jönköping kl 9.45 och har en lägartid 10.40, bra då hinner jag att lämna in mina stövlar som jag har "gått sönder", alltså klackarna är alldeles för slitna...hoppas de kan rädda de...jag åker till A6, vet att det finns en klackbar där man kan få skorna "omklackade" på 1.5 timmar, fint...stället finns precis innanför ingången så jag behöver inte gå in så mycket längre och det är faktiskt mycket lugnt med folk märker jag så dags...undviker ju folkmassor naturligtvis pga att mitt immunförsvar inte är på topp pga behandlingarna...

Vilken tur, stövlarna har åkt med i bilen flera vändor både till Eksjö och Jönköping i hopp om att jag kan lämna in de nånstans någon gång och idag blev det av:) Bra! En bra grej gjort för dagen:)

Dags att åka in till sjukhuset, man vill ju ine komma för sent!

Kommer in och anmäler mig, får veta att "min läkare" som jag såg fram emot att träffa är sjuk!!!!

OCH inte bara det, doktorn som fått ta hennes patianter har sina egna samt nån annan doktorns som också är sjuk, så vänte tiden är ca en timma för min del...så läkaren kan ta emot mig 11.30.

Vad gör man i ett väntrum i en timme?

Inget, jag säger till tjejen i luckan att jag går upp till avdelningen, kanske finns det nån man känner igen där:)

Kommer tillbaka till 11.30.

Går upp och möter flera glada, trevliga sköterskor, berättar vad som har hänt "där nere" och jag säger att jag bara flyter på här nu då...känner inte igen nån, inga av "mina kollegor" verkar vara här idag:(

Får ett förslag om att titta på tv i dagrummet av sköterskan, bästa förslaget hittils, den nappar jag på!

Jag tar en kopp kaffe och tittar på tv...tråkiga program...går väl ändå...

Sköterskan kommer och frågar om det är ok att vi lägger om Picclinen nu och sen tar vi lite odlingar på 4 ställen för att kolla så man inte har fått multiresistenta bakterier i kroppen...detta görs en gång per år, ok, det gör vi, då har vi gjort det radan och "sparar" in det i slutendan med tiden, bra!

Jag får en "Topz" i munnen, en i näsan(kittlas), en i instickshålet för Picclinen och en i ett annat hål bak längre ner...helt smärtfritt, skönt:)

Nu är det dags att gå ner till doktorn. Jag kommer in 11.40 och vi går igenom lite vad som har hänt och mina biverkningar som jag har som vi fortfarande tror beror bara på behandlingen ingenting annat.

Jag försöker göra en luring, och försöker få honom att säga till mig att jag inte har nån cancer nånstans i kroppen nu längre, MEN han är inte dum:) Han säger att vi utgår ifrån att vi naturligtvis har fått bort allt och med dessa behandlingar och sen strålning får vi bort allt som kan finnas nånstans och lurpassa...

Så, jag försöker verkligen tänka så att jag inte har nån cancer kvar någonstans i kroppen, jag försöker verklingen OCH jag lyckas ofta, bara ibland hamnar jag i en svacka och då tror jag att den har spridit sig till något annat organ...ofta då det gör ont blir det så...

Trevlig läkare, han säger också att jag har nog snart träffat alla läkare som finns på onkologen, det stämmer nog, har inte fått samma läkare mer en två gånger...i det stora hela så kommer vi överens om att jag tål behandlingen bra och blodvärderna ser bra ut nu:)

Vi säger hejdå och jag går tillbaka till avdelningen...jag får börja min behandling alltså ca 12.30, denna gången får jag en säng tilldelat till mig som står i ett rum där sköterskan som tog proverna på mig tidigare sitter, alla sängar och stolar är upptagna...det går jätte bra för mig att göra så, jag säger till sköterskan att hon får slänga ut mig om det behövs, helt ok, jag är ju inte riktigt nån "sängpatient", sitter hellre upp...

Behandlingen startas och jag får mina sprutor med kortison osv, kom tänkta på att de senaste två gångerna så har jag fätt en obehaglig känsla i underlivet, sveda, i samband med kortison sprutan, tror jag, berättar detta och får ett svar som lugnar mig, det är flera som fått samma besvär, hon sprutar in medlet lugnt, sakta, jag känner ingenting!!! Får vetar att om man sprutar in kortison fort så kan man få sådana känningar/besvär...

Vad skönt, ett obehag mindre, så startar vi behandlingen:)

Allt går bra, jag är färdig till kl 15:) Plockar ihop mina pinaler som jag sprett ut på bordet och säger hejdå, ses nästa vecka, och åker...hämtar mina stövlar lite smidigt, 140,- och jag får "nya" stövlar. Fint!

Jag kommer hem till familjen kl 17, har varit tvungen att tanka bilen och köra lugnt pga att jag är trött efteråt och "måste" äta godis;) och liknande(salta pinnar mm) för att hålla mig vaken, märker att jag har svårt att hålla jämn hastighet, måste både gasa och bromsa då och då...koncentrationsförmågan är inte den bästa...

Men allt har funkat och jag kommer hem till slut...och det blev inte nån snö att tala om, det flög ner lite fina lätta snöflingor men inte mer...och nu ikväll är det inte vitt på marken:)

Skönt att mannen kunde ta en del av dagen ledig och hämta våra änglar från skolan!

Nu har jag avverkat 2/3 delar av denna kur:) Alltså "bara" 4 gånger=4 veckor kvar!! Glad:)

Jag hoppas att alla ni mina kära vänner också har haft en bra dag!

Ta hand om er!

Kramar från Maarit

Den 8:e påsen av cytostatika, den som är inuti en plastpåse...och koksaltslösning, de 2 övriga påsarna är redan nerplockade och alltså inmatade i min kropp...

Nedan, mina skor då jag ligger på sängen...det är så förbjudet att ha på sig skor då man ligger på en säng i min hjärna så jag har svårt att göra så tom på sjukhuset:)

p