Åter till 26/5-09...

Det är fortfarande tisdag den 26/5-09 och jag har gjort massor...

Ätit frukost tillsammans med familjen, denna gången inklusive mina egna föräldrar
Sagt hejdå till mina föräldrar
Skjutsat barnen iväg till skolan
Åkt med maken till sjukhuset
Fått medicinen, stödstrumpor, information om mycket som jag inte idag kommer ihåg
Fått prata med min kirurg om hur allt går till nu då
Fått ritat på bröstet hur just min operation med bröstbevarande operation ska gå till
Fått känna på den asken som den radioaktiva sprutan kommer från Jönköping i, den är tung...heavy stuff;)
Fått radioaktivt ämne insprutat i bröstet
Fått en skjuts på sängen i sjukhuset, från slussen till operationen(mådde inte illa;) annars kan jag må illa då någon annan kör(bilen), men hade svårt att ligga nere, halvsatt...
Fått prata med trevliga sköterskor
Fått kanyl i vänster hand
Fått "somna"
Fått vakna;) igen
Kissat ner mig;(
Kommit upp på avdelningen och in i mitt egna rum med egen tv som jag får styra som jag vill:)
Fått prata med min kirurg om operationen och fått veta att allt gick enligt planen:=)
Fått blommor, besök av svärfar, min familj och mina föräldrar
Fått svimma;)
Fått vakna igen;)
Fått ligga kvar i sängen
Fått ha min kära familj hos mig en stund, det var så skönt att de kom, och sen var det faktiskt skönt när de gick, jag var SÅ trött, fick anstränga mig rejält då mina kära barn var där, alltså anstränga mig för att de inte skulle behöva se mig i värsta skicket...
Så det är fortfarande samma dag fast senare på eftermiddagen...
Jag ligger i sängen och in kommer två snälla sköterskor, hon som ryckte upp mig är inte med...tack för det...
Notis: såg henne i fredags då jag var på avdelningen i ett annat ärende, fick kalla kårar och var tvungen att vända mig bort...
Nu är det faktiskt dags att gå upp lite och gärna kissa, måste komma upp och röra på sig...jätte viktigt...
Då vill jag göra det själv tack, komma upp alltså. Ok, men vi är med och hjälper dig till toan sen då, ok...
Jag försöker att komma upp, fan också, det går ju inte...det gör för ont i hela höger sida...jag försöker att vrida mig åt olika håll, nej det går inte...till slut kommer jag på att om jag lägger täcket under fötterna och pressar fötterna mot fotändan på sängen så, tar tag i täcket ungefär vid låren och då behöver jag "bara" använda armmusklerna för att komma upp i sittande position...Jippii, jag kom på hur jag själv kan komma upp, och utan att det gjorde ont!!!!!
Jag vänder mig sakta men säkert och sitter kvar en stund på sängkanten...sköterskorna väntar tålmodigt på mig...
Efter en stund så känner jag mig så pass stark så då gör vi tillsammans en tur till toan, jag får hjälp på båda sidorna av sköterskorna och det går rätt bra att kissa på toan denna gången;) Jag kan knappt torka mig, det gör för ont då jag försöker att få handen bak och ner dit den ska med toapappret...det får va som det är...
Jag får hjälp tillbaka till sängen...tack snälla sköterskorna, tack för att ni finns, ni som orkade vänta in mig, för jag vill verkligen helst klara mig själv, kan jag inte så ber jag om hjälp...
Då är det dags att mäta med ultraljud så jag har kunnat att tömma blåsan, och ja, det ser ok ut...skönt...
Nu får jag vila igen...
Nu kommer sköterskan som jag har fått lite kalla kårar för in...vad ska hända nu då??? Svettigt blev det för mig igen...
Denna gången undrar hon om jag vill ha en smörgås eller nåt annat eftersom jag inte år tidigare nån mat (jag kunde inte ju, just denna sköterska var till slut och hämtade bort min matbricka, eftersom jag inte hade ätit nåt och maten fick man ju inte ha i rummet hur länge som helst minsann, det var en begränsad tid för det, men jag kunde ju inte komma upp just då...)
Phuuuu, ja, tack, jag tar gärna en smörgås och kaffe om det är ok?? Visst, kommer snart, säger hon...
Nu känns hon inte riktigt lika skrämmande längre, men jag vill INTE att hon ska behöva hjälpa mig upp eller gå på toan eller nåt, tack...
Jag får till slut mina smörgåsar och kaffe...Oj, oj, mums vad gott...jag var nog hungrig...
Jag får be om att få flera smörgåsar, och jag får flera, jag äter 6 stycken...
Efter detta så ligger jag kvar och vilar, med jämna mellanrum så får jag smärtstillande så att inte smärtan skall hinna bli för stark, det är bra och behövligt tror jag, i vanliga fall ska det ju mycket till innan jag ens tar Alvedon, men nu så känns det ganska ok att ta alla piller sköterskorna kommer med...
Tiden går och kaffet börjar göra sitt...jag måste kissa, men denna gången gör jag det själv!!
Jag gör likadant som tidigare, tar täcket med tårna, lägger täcket under fötterna, glider ner lite i sängen så jag får ett stadigt stöd med fötterna mot fotändan på sängen, och börjar att jobba med armarna, sakta men säkert så kommer jag upp och det gör faktiskt inte ont denna gången heller, jag sitter kvar en stund innan jag vrider mig och lägger ner fötterna mot golvet...sitter kvar där och...??? vad händer???
Jag vaknar på golvet...har fruktansvärt ont i huvudet, jag ligger och håller mig på knäna och armbågarna, jag fattar inte hur jag har hamnat där eller att jag har faktiskt hamnat i rätt ok läge med kroppen känns det som...
Jag har slagit i huvudet i ett hörn på väggen, känner ett litet jack på huvudet, men inget blod...
Jag ligger kvar och kan faktiskt inte komma upp...fy, vad hemskt, jag är helt hjälplös...vad ska jag göra???
Försöker att ropa på hjälp, ingen hör mig...kryper till den röda larmknappen och trycker på den...
In kommer två sköterskor, jag berättar vad som hänt och de hjälper mig upp igen försiktigt...
Jag sätter mig på sängkanten och ska sitta där och inte svimma...Jag får lov att lova att INTE försöka gå upp själv/ensam riktigt ännu...om det är nåt så vill sköterskorna vara med i alla fall så vi slipper förhoppningsvis dessa svimningsattacker...ok, det går jag med på, så  kul var det ju inte att svimma, igen...
Sitter kvar där tills allt känns ok igen, då gör vi tillsammans in på toan, men de får snällt vänta utanför medans jag kissar, detta gick ju bra...jag får stöttning tillbaka till sängen...uuuh, vilka grejor...
Nästa gång då jag behöver gå upp eller vill gå upp måste jag FÖRST ringa på larmknappen så jag får någon in i rummet som kan ha koll på mig;) Det kör vi på...
Vilar igen...och jag får rätt ofta besök av sköterskorna i rummet, undrar varför...;)
Känner mig piggare senare på kvällen och vill/måste komma upp, har tänkt på hur skrämd jag blev av att höra att man kan ju få blodpropp om man bara ligger för mycket...,måste upp...ringer på klockan, får assistans, sköterskan tittar på då jag ska upp...hon hämtar en rullator liknande redskap med hjul som jag kan stötta mig mot, den var ju riktigt bra, nu kan jag cruisa i korridoren...hon följer med...undrar varför...tror de att jag svimmar hela tiden eller tror de kanske att jag ska sticka?? Nja, kanske inget av det, men vi går tillsammans och pratar lite...rätt trevligt...det är väldigt lugnt, det är ju sent på kvällen...
Vi går från ena änden till den andra och tillbaks och jag blir trött av det...var har konditionen tagit vägen...??
Dags att gå in i rummet och vila igen...det gör vi...vad skönt det är att lägga sig...och titta på tv...och somna till slut efter en dag med en massa "aktiviteter".
Tänkt så mycket det kan hända på en enda dag, tisdagen den 26/5-09 kommer jag ALDRIG att glömma!!!
Ha det bäst och ta han om er!
Kramar från Maarit

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0