rosaresa

Ja, som sagt...

Borta bra, sjukhuset ok, men hemma bäst!!

Jag lägger mig på soffan hemma och får en kunglig behandling av mina barn och mina föräldrar!

Fika, mat och allt jag kan tänka mig får jag fram dukat bredvid mig på bordet!

Inte helt fel...

Jag pallar upp med kuddar på soffan så att jag kan ligga något bekvämt, kör med samma taktik då jag ska upp som jag kom på i sjukhuset. Täcket under fötterna, trycker mot soffans armstöd och tar tag i täcket i knähöjden och drar upp mig med hjälp av armarna. Det funkar hemma med!

Jag sover på soffan pga att jag är rädd för att få slag på sidan/bröstet av misstag på natten, det blir rätt många nätter på soffan till slut...men det funkar det med...

Mina föräldrar håller igång det vardagliga med mat, skjutsa barnen osv, skönt!!

Tre dagar efter hemkomsten, 1/6 så börjar min man sitt "drömjobb" 11 mil hemifrån...

Inte det bästa möjliga tillfälle för det i min synvinkel med min sjukdom nu då...men vad gör man...

Det blir långa dagar för honom, mindre tid hemma än någonsin tidigare,,,inte att föredra om jag får säga...

Men han har fått ett jobb han kommer att trivas med och det är mycket viktigt!

Jag har ju mina föräldrar också här än så länge så allt flyter på!! Men de måste hem till sitt...:(

Jag hjälper de att boka biljetter till hemresan med färjan, Stockholm-Helsingfors redan till på onsdag 3/6...tråkigt.

Men så är det, de har ett hus där uppe i finland och de har faktiskt varit här 3 veckor då...

Och de kunde vara här just den svåraste perioden, operationen och de närmaste dagarna...

Ser inte fram emot att de ska åka alls, sen måste jag klara mig själv, det är klart att jag gör, har alltid gjort, men jag känner mig inte så stark och frisk just nu...men livet går ju faktiskt vidare på alla håll och kanter oavsett hur dåligt jag mår...

2/6 så ringer jag till bröstmottagning och får rådet att avstå från alvedon till dagen efter, för att se hur jag mår utan...,har ändå ätit alvedon i 6 dygn i stora doser...

Mamma och pappa åker mot finland, jag är ledsen...men jag måste ändå se till att allt funkar hemma...jag har ont, är nästintill orörlig på höger sida, kan inte använda höger arm, är svullen under armen, vilket gör att jag "är klumpig" och går mot både dörrkarmar, bildörr, ratten i bilen då jag ska in i bilen etc...just med höger armen naturligtvis och får mer ont...tur att jag kör en bil med automatväxellåda, jag hade inte kunnat att växla med höger arm alls!

Skolskjuts, barnen går ju i skolan några dagar till innan det är dags för sommarlov för de, skönt med sommarlov sen för de och lättnad för mig också faktiskt...

Samma dag mina föräldrar åker så ska jag åka till distriksköterskan för första gången och lägga om, som det heter, alla bandage ska bytas och det ska rengöras med sprit på operationssåren osv...detta ska som sagt göras nu en gång i veckan.

Det gör inte så speciellt ont på huden då de tar bort alla plåster och bandage som sitter rätt bra, jag har ju ingen känsel i huden på ett stort område...men huden är rätt tunn och jag får små sprickor i huden där de stora plåstern suttit...

Allt ifrån bröstets överdel till ca 20 cm under bröstet och hela över armen och området över revbenen och därifrån mot ryggen är helt utan känsel!!

Men detta är helt "ok" inte ovanligt, det är ju rätt stort ingrepp ändå de gjort i min kropp...

Så det går relativt smidigt med att göra detta...får en ny tid om en vecka...åker hem och känner att jag fryser lite, men det är nog inte så konstigt, det blir nog bra med det...kanske att jag bara har gjort mycket, ansträngt kroppen...bara någon reaktion på det...

Ligger på soffan efter hemkomsten och vilar, sen är det dags att hämta barnen från bussen...

Fixa nåt att äta, det är bara att värma mat som min mamma har lagt i kylskåp eller frys. Smidigt. Tack snälla mamma!

Mot kvällen börjar jag att frysa ännu mer, tar på mig raggsockar och annat och ligger på soffan...

Somnar nån gång under natten...

4/6 på morgonen ska barnen till skolan, upp och hoppa bara, frukost och iväg...det går...men jag är inte fräsch...

Fryser fortfarande och har ont under armen och det är lite varmt på operationsområdet...

Ringer till bröstsköterskan på bröstmottagningen igen (numret som jag fick på mitt besök hos kirurgen då jag blev presenterad till en sköterska och jag fick hennes direkt nummer om det skulle vara nåt), får rådet att ta alvedon igen och att ringa till akuten. Gör detta och får en tid till akuten kl 16.

Bra tid för då har jag fått hem barnen och kan åka dit. Min man kommer hem något tidigare så han är hemma med sonen medans jag är på akuten med min dotter. Det tar tid alltså...jag får komma in till undersökningsrummet och träffar en jätte trevlig tjej som är akutvårdare och tar blodprover på mig till att börja med...läkaren kommer, drar bort alla bandage med tejp och konstaterar att det har samlats mycket lymfvätska under armen, jag kände redan innan att jag hade som en nästintill stor som en tennisboll under armen, gick som en bodybuilder...det där ska vi suga ut och skicka till odling. Suga ut, med nål??? Ja, det måste vi...JAG HATAR NÅLAR!!! VILL INTE!!!

Klart att det ska sugas ut, det kan ju inte ta vägen någonstans nu då de dränagepåsarna som jag hade innan är borta, då samlas vätskan under armen, i armhålan...Det sugs ut vätska i många omgångar...50 ml tar hon ut...

Ett smakprov av den skickas till lab och jag får snällt sätta mig ute och vänta på svar...det tar ca 4 timmar från att vi kom tills jag får veta att jag har nu fått en infektion i såret, kul!

Jag får penicilin, Heracillin 1000mg mot infektionen som jag nu ska äta 3 gånger per dag samt alvedon 1000mg 4 gånger om dagen...

Jag har nog aldrig i hela mitt liv ätit så mycket medicin som jag nu har ätit sen operations dagen och det är inte ens i närheten av slut med det...

Jag knaprar på mina tabletter och håller koll på febern...

Fredag morgon, samma procedur som igår, upp med barnen kl 6, frukost, och skjutsa...

Under dagen orkar jag inte med nåt annat än ligga och äta mina medicinier, hämta barnen efter skolan och nu får de fixa mat själva, det gör de...och till mig kommer de med maten, snälla barn jag har!!

Skönt att det är fredag, kanske att jag är mycket piggare till på måndag redan.

Då borde penicillinet har hunnit att värka redan ordentligt...

Lördag 6/6 börjar febern stiga lite, runt 38 fast jag äter både alvedon i stora doser och penicillin...

Ringer till akuten, och ska avvakta till imorgon sö...ska byta ut en del av alvedon mot iprem, kanske att det gör susen...

Söndag 7/6 ringer igen till akuten igen för att febern vill inte gå ner...jag ska avvakta till imorgon måndag...

8/6 upp kl 6, frukost och iväg med barnen, ringer jag till bröstmottagning och får rådet att avvakta till imorgon 9/6...hämta barnen, lägga sig på soffan och knaprar på medicinerna...

9/6 upp kl 6, frukost, skjutsa barnen, sen åker jag till distriktssköterskan(inte samma som förra gången) för omläggning av bandagen, jag frågar vad hon tycker att jag ska göra, du har ju återbesökstid hos kirurgen 11/6 så då kan ni ju ta detta med henne. Hämta barnen, lägga sig på soffan och vila och knapra på mina mediciner...

Ok, jag kör på med mina mediciner och febern vill inte gå bort och jag är fortfarende röd och svullen under armen, det har kommit mer vätska också och det är varmt på huden, det känns genom bandaget...

10/6 samma procedur, upp kl 6, frukost, skjutsa barnen, soffan, vila, medicinerna, hämta barnen...

Äntligen den 11/6...kl 12 skolavslutning, så fint! Roligt att jag kan vara med!! Min man är också med denna dagen, får stöttning av honom då vi ska in i kyrkan osv så inte någon går mot min arm så jag får mer ont, så jag går och håller i honom på hans vänstra sida hela tiden, det funkar bra!

Efter skolavslutningen så följer sonen med en klasskompis hem till kompisen. Dottern är med sina kompisar, så vi plockar upp barnen sen efter att vi varit på sjukhuset.

Jag och min man åker till stan och ska träffa kirurgen kl 13.50 för återbesök efter operationen osv.

Vi träffar kirurgen och hon berättar att hon har båda bra och dåliga nyheter...

De dåliga är att det var ju bröstcancer som vi egentligen redan hade fått ställa oss in på eftersom hon var säker på att det skulle visa sig att vara det...och skulle det nu inte hade varit det så hade det varit naturligtvis positivt, men nu var det som det var och att få veta allt detta nu för säkert är ju att föredra ändå...min cancer är av den aggressiva sorten, 22 mm stor, och att den hade spridit sig till 2 av 12 lymfkörtlar under armen, var väl inte så roligt att höra, men om hade jag kommit 6 månader senare så hade prognosen för att bli frisk varit MYCKET annorlunda...det var väl ändå positivt!!

Det som var bra var att min tumör var hormonkänslig, alltså hormon beroende av det kvinnliga könshormonet, jag kommer efter efterbehandlingarna med cellgifter få en bahandling med antihormoner, vilket kommer att pågå under 5 år...kommer till olika biverkningar senare...när det är dags...

Jag kommer att få tid från onkologen i Jönköping för att sen få veta vad just min sjukdom ska behandlas med hos de...

Kirurgen tar bort alla bandage och tittar på operationssåret, det ser bra ut säger hon, vill du se...nej tack!!

Kirurgen konstaterar dock att det inte verkar ha släppt med infektionen och det har samlats mycket vätska igen under armen, det här måste vi punktera igen och tömma,  ut 50 ml vätska igen...men det gör faktiskt inte ont fortfarande eftersom hela området är fortfarande utan känsel...jag börjar undra om känseln kommer tillbaka sen...ja, det gör det till viss mån i alla fall, får jag svar...kanske inte hela, men mycket, ok...

Eftersom infektionen inte riktigt verkar lägga sig, får jag en ny penicillin kur, Heracilllin 750mg 3 gånger /dag samt alvedon och iprem så mycket som behövs...

Åter penicillin tom 17/6 då har jag ätit penicillin i 13 dagar utan att det riktigt har gett resultat...surt...

Har tid på bröstmottagning kl 9.40 och träffar en annan kirurg, tyvärr, "min" kirurg har semester...klart hon ska ha semester, det unnar jag henne verklingen, men jag tycker faktiskt att det är lite jobbigt att träffa olika sköterskor och läkare i stort sett varje gång!!!

Sköterskan lovar mig att jag kan komma till henne för omläggning här efter. TACK!! Jag har ju förtroende för henne och kommer gärna till henne!!

Jag träffar en manlig kirurg...det töms 30 ml vätska denna gången och han tycker att vi byter penicillinet mot en annan eftersom det inte riktigt verkar ge sig med infektionen...samt att jag har fått problem med magen, diarre och det bränns då man går på toan, det första penicillinet tog kål på saker i magen som ska finnas där...

Ok, 3:e penicillin kur...Dalacin...Till slut runt den 22/6 så verkar febern ha gett sig, jag tar bort alvedon helt från menyn...det funkar...in gen feber...SÅ SKÖNT!!!

Jag ska naturligtvis äta slut på kuren, fram tills 27/6...då har jag ätit penicilin i 23 dagar...inte konstigt om magen pajar...

Men där emellan den 23/6 ska jag till onkologen i Jönköpig och får veta hur mina efterbehandlingarna är planerade...

Nåt att se fram emot;)

Ha det bäst och ta hand om er!

Kramar från Maarit