rosaresa

Passa på att sova och vila nu, din dumma nöt, säger jag till mig själv...

Jag får ju styra "min tv" helt själv, eftersom jag har så lyxit att jag har ett eget rum, så det blir svårt att slita sig från tv:n...älskar ju alla polisserier och nu ska jag titta på alla som bara finns på dessa kanaler, och det finns rätt många kanaler:)

Hemma måste man ju samsas med andra, men nu får jag titta på precis vad jag vill!!! Härligt!!

Det mäts med ultraljud på blåsan och kissas då och då och äts värktabletter av flera sort varannan timme, påsarna med sår och lymfvätska töms regelbundet och vätskan mäts, för att man måste vara kvar på sjukhuset om mängden vätska överskrider en viss gräns/dygn, och sen får man mat och fika och det är så trevligt på alla sett. Sköterskorna, förutom en då(tror att hon inte har så länge till pensionen, hoppas det i alla fall;)), är så himla goa och glada och hjälpsamma på alla sett och vis. Tackar för att de finns, säger jag bara och att de orkar!!!

Pratar med de där hemma i telefon flera gånger dagligen, allt går fin fint, jag har ju mina föräldrar där!

Jag har något svårt att somna första natten, tur att jag har mina polisserier på tv. Sover lite då och då...går upp i korridoren och går, går på toan, vilket inte är alls det enklaste då halva höger sida är ur funktion så att säga...

Så man får anstränga sig för att få det till att funka, naturligtvis funkar ju det, människan är ju fantastiskt anpassningsbar...

Onsdagen 27/5 så börjar jag bli lite rastlös, försöker att vara uppe så mycket som möjligt, men allting, det minsta lilla ansträngning blir jobbigt, man orkar inte så mycket...frukost, värktabletter, kissa, blåsmätning...

Till lunch kommer mina föräldrar på besök, jag äter "med de" och vi pratar lite om hur det har gått hemma med allt, och allt funkar bra...härligt!, de är hos mig ca en timme och ska åka och handla och se till att barnen kommer hem efter skolan osv, vi hörs senare eftersom jag inte vet ännu om jag får åka hem idag eftersom jag inte har träffat kirurgen ännu, sen fortsätter vi med värktabletter, tv tittande, kissa...

Kirurgen kommer och hälsar på en sväng, frågar om jag kommer ihåg vad vi pratade om igår efter operationen?

Ja tror det , det mesta i alla fall...vi går igenom det en gång till och jag får veta att jag får då återbesök hos henne ungefär om en vecka, och att jag ska stanna över en natt till eftersom det kommer "för mycket" vätska fortfarande i min påse...ok, en natt till... dagen fortsätter i samma spår som tidigare, sen får jag besök av sjukgymnasten som visar olika övningar jag ska börja med för att komma igång med armen igen, för att gör man inte det så finns det tex risk att axeln sätter sig på fel vinkel, vilket innebär att man får säkert besvär av det senare...och lite annat smått och gott...jag börjar omgående med mina övningar, jag har de på ett papper som jag fick, lätt att följa instruktionerna...kul, nu har jag nåt vettigt att göra också!!

Bestämmer mig vid nästa toabesök att försiktigt titta på paketet som jag har på halva överkroppen ungefär...

Det är mycket bandage och tejp där, man ser inte mycket annat, kanske bra det...jag ville inte se operations såren eller så, men var lite nyfiken på hur mycket av bröstet verkligen är borta...men det kunde jag inte se...

På kvällen kommer mina barn, föräldrarna och min man på besök, godis har de med sig, mina älsklings godisar, bilar och marianne och choklad...tidningar också. Snälla de är...de är barnen som valt ut godiset, man har ju uppfostrat de så att de vet vad mamma gillar för godis;)

Eller så har de sett vad jag brukar köpa och äta upp fortast möjligt så inte nån annan snor mitt godis;)

Härligt att se de, gillar väl kanske inte att de behöver se mig liggande och lite dålig, men samtidigt så är det ju också en del av livet. Jag har ju varit skonad från alla sortens sjukdomar tidigare fixat "allt" hemma och med barnen, på gården osv, så de har aldrig sett mig dålig/sjuk på detta sett...

Och det är ju inte precis bara en vanlig förkylning man råkat ut för...tror de tänker mycket på detta med mig nu...

Tur att de är så pass stora så de förstår och kan ta han om sig själva på ett annat sett är små barn kan!

Familjen åker hem, jag fortsätter med mina "rutiner", tittar på tv, fikar, värktabletter, fikar, går på toa, vilar, går upp i korridoren, vill åka hem, vilar, jag kan inte annat än vila på rygg naturligtvis och det är inte det som jag föredrar i vanliga fall, men det får man snällt göra nu bara...det går ju det med...

Två dygn efter operationen så skriver kirurgen ut mig, jag får åka hem till lunch:)

In kommer en sköterska som ska plocka bort stygnen som slangarna som går till denna påse som samlar sår/lymfvätska sitter med i min kropp. Klipp, klipp och sen drar hon ut slangarna ur min kropp, vilken äcklig känsla, men det går fort. Hon lägger om hela området med nya bandage, nu ska jag ta kontakt med distrikssköterkan en gång i veckan för att åka dit och lägga om detta...Men nu är i alla fall slangarna borta!

Jag är fri!!

Jag plockar ihop mina grejor i rummet, klär på mig mina egna kläder(och det var inte det enklaste uppdrag man kunde utsätta sig för...vad orörlig jag är och vad svårt det var) till slut så är jag påklädd går och sätter mig i dagrummet och väntar på mina föräldrar...sitter en stund sen får jag myror i brallan och går runt lite igen i korridoren...

Det kommer ut en tjej från ett annat rum, jag stannar och frågar om hon är också bröstopererad nyligen?

Ja, igår säger hon! Vi går i dagrummet tillsammans, hon väntar på sin dotter som ska hämta henne, vi får vår mat och äter tillsammans och pratar om våra diagnoser och vad som vi har gått igenom hittils...trevlig tjej!

Vi byter telefonnummer med varandra och ska höras! Och det går vi då och då fortfarande!

Mina föräldrar och hennes dotter kommer, vi säger hejdå och åker åt var sitt håll!

Min snälla pappa har tagit min bil som är automat för den är större än deras bil, han har aldrig i hela sitt liv kört en bil med automatväxellåda tidigare...så färden är något ryckig, men jag klarar mig, vi hämtar barnen från skolan och åker hem...

BORTA OK MEN HEMMA BÄST!!!

Ta hand om er och kramar från mig!