Berg och dalbana = Livet?

Just nu har det varit en konstig period i detta som kallas för livet här på jorden...
Vad är meningen funderar jag mycket på...med allt...
Jag åker som på berg och dalbana, upp... och ner lika snabbt, känslorna är i revolt och allt är konstigt...
Från ena stunden/dagen till nästa:
Glad-ledsen
Rädd för återfall-skiter i sjukdomar
Vill flytta och börja på nytt någon annanstans-vill inte flytta, vill ha det som det är
Vill sälja allt och ta det lugnare-vill inte sälja och inte ta det lugnare
Bara några exempel...
Ni ser, inte blir man klok på detta...jag har svårt att koncentrera mig, svårt att ta beslut...
JÄTTE KONSTIGT!!! Och inte kul alls...
Jag vill resa någonstans och få distans till allt och känna efter...
Jag kan glädjas åt mina fina och snälla och duktiga barn som ger mig glädje och jag känner en mening med livet i och med detta.
Och jag gläds åt mitt hår som har vuxit till sig lite...har faktiskt fått många, förhoppningsvis ärliga, positiva kommentarer för mitt nu korta hår och frisyren som den är nu:)
Så egentligen så syns det inte på håret längre att något skulle varit "konstigt":)
Jag får i bland tråkiga "flashbacks" av perioden som varit (snart 1 år sen jag fick det hemska beskedet med diagnosen)... får faktiskt ont på riktigt på bröstet och får ångest och kommer ihåg alla hemskheter...
Men sen så släpper det ibland i flera timmar, och jag får väl glädjas åt den tiden mellan alla konstiga/hemska tankar...får försöka fokusera på den:)
Jag har ont i kroppen, lederna särskilt, får ont i huvudet till och från, små kramper i benen mm.
Alla dessa är "bara" biverkningar an medicinerna som jag nu äter så inga konstigheter, men lite irriterande ibland och en ständig påminnelse om denna rosaresa...
Jag får försöka att rycka upp mig och njuta av våren som verkligen känns vara här nu:)
HA DET BÄST!
KRAMAR FRÅN MIG

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0