rosaresa

Helloooooo!
Det har faktiskt gått 3 veckor och 3 dagar sen jag skrev nåt sist...tiden går, säger alla, och så är det, tycker jag också...men jag har inte orkat...

Det här med strålningen/solningen som jag nu går i har faktiskt varit/tagit mer tid/energi än jag trodde...

Jag mår inte illa eller har andra biverkningar som jag hade under cellgiftsbehandlingen, men jag är trött...mer än på länge, om det beror på de dagliga resorna till och från Jönköping och att varje dag behöva fundera på om jag hinner tillbaka i tid till att hämta sonen då jag åker dit pga drop in systemet och om maskinerna strular osv, vet jag inte, men då jag är åter hemma på eftermiddagen så orkar jag inte göra mycket, känner mig helt slut...ont i kroppen, lederna...undrar när allt det där släpper och jag känner mig bra, stark...normal...????

Sen förra gången så har jag:
Åkt till Jönköping varje vardag...
-Träffat många trevliga människor, fikat och pratat, bytt erfarenheter om de olika behandlingarna som används vid olika cancerdiagnoser, lärorikt och intressant.
Berättat om hur allt går till för några nya patienter som precis börjat på strål med samma diagson som jag har
-Sagt hejdå till min bröstsyster i fredags då hon fick sin sista behandling
-"Solat" mina 25 av 25 + 1 av de 8 extra bonus idag
-Träffat hudläkaren 3 gånger, förra veckan hade det börjat att hända lite på huden, den är röd och irriterad på strålområdet, nr 2 på skala 1-4.
-Träffat sjukgymnasten 2 gånger, fått veta att jag har 13ml vätska i armen, inte "för mycket", jag har fått stödstrumpor som jag ska ha på armen till och från, jag har den på mig mer från;) eftersom det känns lite obehagligt då den klämmer på armen och till slut så domnar armen bort...på besöket idag fick jag ha på mig en sorts jacka med 12 st luftrutor som en maskin sen fyllde med lufr med lite tryck, ifrån händerna, uppåt armarna mot axeln och sen ner mot magen. Denna behandling gör att vätskan kommer i rörelse i kroppen och de fungerande lymfsystemen ska ta hand om vätskan som inte vet vart den ska just där lymfsystemet inte fungerar, alltså i armen och under armen pga att lyfmkörtlarna under armen är bortopererade...
-Gjort datortomografi röntgen på lungorna 1/2-10 efter strålbehandlingen, jag nämnde att jag kände att jag hade lite svårt att andas och kände lite hugg i hjärtområdet, fick direkt träffa doktorn, han lyssnade, jag hade lite extra hjärtslag, men det var han inte så orolig över, jag berättade att jag ble väldigt anfådd för ingenting (alltså mer än jag gjort och gör nu) och tungt att andas, hugg på bröstet...lungorna lät ok, han kände igenom mina vader?? Då han tryckte på baksidan av vaden under knäet så gjorde det ont samt under vadmuskeln på vänsterben...han sa att vi tar och gör detta med röntgen för att utesluta att jag skulle fått propp i lungorna, det kan man få efter behandlingarna som jag har genomgått...samt att han vill kolla med ultraljud benet av samma orsak...
Väldigt tacksamt att de tar en på allvar och kollar upp saker!!
Tack snälla, det känns bra!
Innan det är dags för röntgen så kom sköterskan L och frågade snällt om hon fick ta blodprover...uuu, gillar inte nålar och BLODprover...så jag sa helst inte;) och följde med henne...jag frågade om det fanns nån möjlighet att jag kunde lägga mig ner för jag har lätt att svimma om jag sitter, ja absolut, lägg dig här bakom...eller gör inte det;) det kanske inte går att lägga patienterna på hög;) det låg nämligen en kvinna på just den sängen...lite kul:)
Vi gick till ett annat rum där kunde jag lägga mig ner, hon försökte att ta proverna i den vänstra armen där man brukar, alltså där jag hade min piccline tidigarei armväcket...hon försökte en stund men lyckades inte, hon sa att det kan tyvärr bli så att huden blir så tjock där så det inte går att ta prover där...och nej, det gick inte, hon gav upp och hittade ett bra ven på handryggen där blodet forsade fint...färdigt och plåster på...så skönt att det var klart:)
Ut i väntrummet igen och vänta på att få komma in på röntgen som finns på samma plan...
Jag sitter och pratar med alla som kommer och får sin behandling och går...jag väntar...en annan skötersksa kommer till mig och jag får veta att de behöver sätta en nål i handryggen på mig för att sedan under röntgen ska jag få kontrastvätska in i kroppen för att de ska kunna få sina bilder...NEJ!
Inga mer nålar tack...ja, vi måste...jag följer med och får lägga mig igen på samma brits som tidigare, nu är det en annan sköterska som ska sätte nålen...hon försöker på olika ställen och lyckas inte...och det gör faktiskt ont med dessa nålar som är grövre än vanliga provtagningsnålar...hon försöker en stund men det vill sig inte, jag spänner mig också eftersom det gör ont och det gör nog sitt också...
Sköterskan hämtar sköterskan L som tidigare fick ut blod ur mig utan problem, hon har jobbat på akuten länge och har mycket erfarenhet om olika sett att få detta att funka och till saken hör att jag har förtroende för henne, hon säger att jag ska ta ett djupt andetag, jag gör det och samtidigt nyper jag mig själv på magen för att jag ska kunna ligga helt stilla med min hand då hon ska sticka, mitt sätt att avleda smärtan på ett annat ställe, det funkar och nålen är på plats och tejpas fast:)
Den första sköterskan kommer och jag följer med henne till röntgen...jag sätter mig i ett nytt väntrum och väntar på min tur...  
Äntligen min tur och jag lägger mig på samma kalla röntgenbord som jag låg på den 15/12-09 inför starten av strålbehandlingen...då behövdes ingen kontrastvätska/inga nålar:)
Jag får veta att hon kommer att säga till mig via en högtalare då jag måste hålla andan och då jag åter kan andas samt att då jag sen får kontrastvätskan så kommer jag att känna som om jag skulle kissa på mig, men det gör jag inte, det bara känns så då vätskan går igenom kroppen...äckligt...och det var precis så det var, jag var tvungen att känna efter då jag hade fått resa på mig och var färdig om jag hade kissat på mig för det kändes verkligen så...men det hade jag inte gjort:)
Färdigt, tack och hejdå, tillbaka till strål och vänta på besked...
Äntligen vid 17 tiden så fick jag veta att de inte såg några proppar på bilderna:) SKÖNT!!
Och det passade så himla bra just idag med dessa fördröjda tider för svärmor är på väg till oss och ska vara hemma hos oss till fredag morgon:)
Så jag ringde till sonen och han följde med en kompis efter skolan och svärmor/farmor hämtar honom där sen då hon kommit fram till oss, farmor hämtar också dottern sen så jag har inga tider jag måste passa, så bra!
Tack svärmor!
-3/2-10 ultraljudades benen och inga proppar hittades:)
-4/2-10 fick jag träffa tandläkaren för jag hade tidigare blåsor i munnen och ont i tandköttet som också blödde lätt...men nu så såg tandlkötter bra ut, bara en blåsa kvar:)
Han filade ner en framtand som var lite vass och kunde vara en orsak för ett sår på insidan av läppen.
Jag var lite torr i slemhinnorna i munnen och fick recept för en munspray och tuggtabletter som hjälper mot muntorrhet.

Igår 16/2 så var det dags för nr 25 av 25 i den första omgången av solninger så då var det dags att göra en ny inställning i simulatorn för de 8 bonus solningar som jag ska få:)
Det är sportlov denna vecka så mina barn åkte med mig, dottern körde vilket var så skönt för jag kände i helgen att ryggen håller på att låsa sig och igår var det som värst:(
Vi åkte i god tid och kom fram till 11, lite senare än det var tänkt, men väglaget var inte det roligaste...
Framme på Ryhov så hinner jag prate några ord med några "kändisar" alltså några som jag känner sen innan där...sen kommer sköterskan och hämtar mig, av med kläderna och ligga på det kalla hårda bordet...jag kommer upp på den och lägger mig ner och då, pang så är ryggen helt låst, jätteont och jag har inte nån möjlighet att ligga så där 10-30 minuter, alrdig i livet. Han frågar mig om jag vill ha några värktabletter så kan vi ju prova igen om ca en halvtimme. Ja, tack, det gör vi, jag får 2 tabletter och efter att jag åter tagit på mig kläderna så går jag tillbaka till väntrummet...berättar detta för mina väntande barn...de är så snälla, de bara nickar...
En sköterska frågar om jag kunde ta min 25:e behandling innan simulatorn, om jag kan så vore det bättre att den var färdig innan det är dags för simulatorn...ja, det är klart att jag kan, jag ska säga till då jag tror att jag klarar av att ligga på rygg...de är så snälla och omtänksamma:)
Om 15 minuter så känner jag att det släppt en del i ryggen så jag säger till sköterskorna och får komma in rätt omgående:) Det gick ok att ligga, men jag kom inte upp utan hjälp:(
Då hade jag gjort mina 25 ordinarie strålbehandlingar:=)
Rätt snart efter det så gjordes simplanen med de nya inställningarna vilket också innebar nya ritningar på min kropp...så återigen är jag mer lila än annat på överkroppen...det tog ca en halvtimme, efteråt så frågade jag om anledningen för dessa 8 extra gångerna, är det bara för att jag är under 50 som jag har hört innan??
Nja, jag vet inte, men det beror på tumörens sort, plecering mm. Vi ser till att doktorn kommer och förklarar:)
Efter att doktorn tittat på bilderna och ärret på min kropp så får jag följa med honom och ser i hans dator exact hur de har strålat mig hittils och hur det nya området ser ut.
Jag får förklarat varför jag nu får dessa 8 bonus gångerna, det är inte för att jag varit snäll...
Om man tänker kroppen utan bröst och den delen av kroppen där bröstet sitter kallar man hud och bröstet är som en påse som man hänger på huden så satt min tumör bara 1mm från huden så att det fanns inte tillräckligt mycket marginal att operera bort inåt. Åt sidan, uppåt och neråt så opererades tumören med bra marginal.
Men eftersom hon inte kunde skära bort inåt så ska jag få "en boost" just på det området där tumören satt.
Risken för återfall är störst just där tumören satt och efter ca 2-3 år i så fall...men denna bonus boost ska ju minimera risken för återfall ännu mer:)
Så äntligen vet jag varför jag ska nu få dessa bonusbehandlingar, det enda som kanske gjorde mig lite orolig var just det fakta att det fanns större risk för återfall då tumören suttit som min gjorde...men nu har jag snart fått en hel del behandlingar just i förebyggande syfte, alltså att minimera risken för återfall är det vi har hållit på med det senaste halvåret, troligtvis var jag fri från cancer efter operationen, men det vet ingen...så alla dessa behandlingar, hur jag än har mått och hur jag än har varit mot mina nära och kära i vissa perioder så är de säkert värda allt jag/vi har gått igenom, det känns som en sorts livsförsäkring:)
Efter dessa timmar av väntan för mina kära änglar så var allt färdigt för dagen och vi åkte till A6 och åt:)
Så nu efter idag är det bara 7 gånger kvar!!
Strålande;)

Ha det bäst!
Kramar