rosaresa

Redan har det hunnit att bli 2:a veckan på det nya året...tiden går fort då man har roligt:)

Skolan började den 8/1 för mina änglar, så de gamla rutinerna är igång igen...alltså upp kl 6 då klockan ringer och då man, allstå jag i spetsen, INTE alls har lust att gå upp, känns varje morgon som så att jag precis har hunnit att somna ordentligt då denna hemska pipande börjar...jag svettas fortfarande på nätterna som innan och är pga detta vaken den mesta av natten...det blir riktigt obehagligt varmt från ingenstans då det kör igång...tycker att jag kunde fått dessa besvär några år senare, si så där minst 5 kanske eller nåt...men nu är det som det är...

I vilket fall så upp på morgonen och försöka att vara vaken och skärpt och sista koll så läxorna var gjorda, gympakläderna är med osv...ibland kör det ihop sig på morgonen, men jag försöker ändå att vara lugn och inte bli sur eller så, så gott det går..för det tycker jag att jag ändå är "skyldig" mina änglar att försöka att vara, de har inte ens från början bett att få komma till denna kalla ibland grymma värld och för det andra så är de såååå fruktansvärt duktiga i skolan och som människor så jag har ingen rätt att vara sur bara för att jag känner egentligen kanske för att vara det ibland...SÅ jag försöker verkligen att inte vara sur då jag är med de.

MEN sen spricker denna fina plan ibland då ingenting verkar fungera, gå som det ska, var tänkt...vi kommer inte iväg till bussen/skolan i tid eller så...jag har ju mina tider med behandlingar osv som jag måste ta hänsyn till också...

DÅ kan jag tyvärr bli sur och arg på de och oj som jag sen ångrar det efteråt...hoppas att jag inte är ensam om dessa känslor...För det är som så att jag älskar de mest i hela världen och skulle kunna dö för de!!

Vecka 2 var det ju...

I söndags 10/1 var det en ridkurs som vi var med på, det var så skönt att kunna vara med på den och så behövligt just nu (hade några timmar där då jag satt på min häst och konstigt nog inte hade ont någonstans och njöt av att få jobba med hästan, tänkte inte på sjukdomar eller annat tråkigt) inför denna nya period med en ny behandling som jag nu ställs inför och som innan så har jag ju ingen aning om hur min kropp reagerar på denna behandling, jag har inte läst "för mycket" om ev biverkningar, tar det som kommer då det kommer och ifall det kommer...

På måndag alltså efter att barnen har kommit iväg på ett bra sett utan problem så åker jag tillbaka och plockar ihop mina papper som jag ska ha med mig till Ryhov (igen...) och jag gör mig iordning...sminkar mig så gott det går, försöker att måla nåt runt ögonen så att det ser ut som att jag har ögon i alla fall, ögonfransarna är helt borta så någon mascara behöver jag inte slösa på ett tag;)

Jag tänker som jag gjorde inför cellgiftsbehandlings starten...försök att göra detta till nåt ok i alla fall, roligt kan det kanske inte bli men ok i alla fall...

Det ska jag, jag tar på mig högklackade skor, snygga jeans(enligt mig), en svart tunika och öronhängen och lite andra smycken, jag tar på mig min pälsmössa för det är kallt...och jag tycker faktiskt att den är rätt snygg, sen är smaken som baken, det vet, men jag gillar den i alla fall...

Jag har en tid på Onkologkliniken/Strålenheten kl 11 för att göra Simplan inför strålnings starten...

Denna Simplan innebär att de tar röntgenbilder på mig/bröstområdet där det sen ska strålas på en apparat som heter simulator och som namnet säger så simulerar man strålbehandling med den maskinen, efter att jag har varit på Datortomografi som jag var på innan jul så har de bilder i tvärsnitt på en yta på 3 mm i snittet på området där min cancertumör satt och med hjälp av dessa bilder så har de redan gjort en dosplan.

Denna dosplan gör man för att kunna använda olika infallsvinklar på behandlingen för att kunna behandla tumörområdet samtidigt som den friska vävnaden skonas.

Och nu så tar de röntgenbilder på denna simulator(simulator är en vanlig röntgenapparat).

I denna simulator så ligger man i samma ställning som sen under behandlingen.

Då har de det som behövs för att kunna ge mig rätt dos på rätt plats.

Jag åker mot Jönköping i god tid, börjar att köra vid 9, lyssnar på Rixfm som jag gillar, vissa låtar så höjer jag volymen så jag skulle inte höra om atombomb slog ner, men jag njuter...

Jag åker igenom Småländska skogar och vägarna blir större, snart är jag på väg nr 40 som jag följer resten av vägen till Jönköping...hemma var det molnigt men då jag kommer fram till Ryhov så skiner solen, det kan man försöka att njuta av:)

Jag åker in på baksidan av sjukhuset som jag har gjort hela min behandlingsperiod, därifrån är det väldigt nära till just Onkologmottagningarna.

Jag går in på plan 4 (markplan) som jag har gjort så många gånger tidigare under sensommar/höst/vinter 2009...

Där inne är det rätt många som väntar på sin tur, vissa ska träffa doktorn och kanske få sin diagnos, vissa får veta vad de ska ha för behandling, vissa är säkert på återbesök eller på läkarbesök under behandlingens gång...

Alla är äldre än jag, jag hälsar på de som tittar upp då jag tittar mot de, alla de som hälsar tillbaka ler, trevligt...

Jag har då inte träffat nån som inte har varit trevlig eller inte hälsat eller pratat med mig om jag har börjat att prata med de...bara trevliga människor, fast troligtvis är alla de som är här på dessa avdelningar sjuka...

Det går rätt fort och snart är det min tur, jag får veta att de väntar på mig där nere på plan 3, vilket är våningen under där strålningen alltså ges sen...då så, jag går ner då...

Jag tar trappan och går in genom glasdörrar och meddelar i receptionen att jag kommit, och att jag skulle vilja ha en parkeringstillstånd som jag har fått veta tidigare att jag har rätt till nu då jag ska åka varje dag på behandlingen...jag har som många andra som jag pratat med noterat att det är ont om parkeringar då man ska på behandlingar samma sak då man ska besöka nån naturligtvis, men nu har jag tittat på allting från patientens "sida".

Jag har funderat på detta flera gången, varje gång faktiskt då jag har kommit och skulle få mina gifter.

Varje gång så har jag lagt in 20.- i denna parkeringsautomat för att vara säker på att inte få böter under tiden jag är inne och får min behandling. För dessa 20.- så får man parkera ända till nästa morgon...men det vill man ju inte om man inte måste;) men för 10.- så får man stå i 2 timmar tror jag, och det räcker ju inte...

Och sen är det också som så att alla som ska på behandling har ju en tid som de ska vara där, då är det inte lika roligt att köra runt och leta efter parkeringsplats...så jag har noterat att det är ett litet problem med för det första lediga platser i närheten av ingången och att man ska behöva betala varje gång då man ska dit...och det har blivit många gånger...så jag har alltså frågat om det inte finns nåt system just för de som åker ofta dit med egen bil och ska parkera...och då fick jag veta att då jag kommer till strålningen så kommer jag att få parkeringstillstånd som innebär att jag får parkera gratis på parkeringarna runt om sjukhuset eftersom jag då kommer att ååka in varje dag i flera veckor.

Nu måste jag nämna att vi kan vara tacksamma för att vi har möjlighet till att få tillbaka en del av resekostnader från Landstinget i Jönköpings län, då man kommit över 1 200.- i egenavgifter, det är faktiskt inte så i alla län...så det är en positiv sak då man måste åka en bit till och från sjukhuset...

Jag får min tillstånd och springer ut till bilen med den, sen in igen, trappa ner och sätta sig ner på stolen och vänta en stund...

Det är alltid så första gången då man ska in på nåt nytt, så har man ingen aning om vad de andra gör där eller vad som väntar en själv...jag känner inte igen någon där inne...

Nu kommer en man och ropar upp mitt namn, jag går fram till honom och vi går in i ett rum med en stor apparat...

Idag ska vi som sagt göra ett simplan för min strålbehandling, som är yttre, extern strålbehandling.

Jag behöver inte ta några injektioner eller få en strålkälla inuti min kropp (=intern strålbehandling), vilket jag är väldigt glad för. Jag vill i den mån det är möjligt undvika: nålar, sprutor, operationer, slangar inuti kroppen etc...

Syftet med behandlingen är den samma som med cellgifterna, för att ta död på eventuella cancerceller som kan finnas kvar i kroppen...alltså som förebyggande behandling för att minska risken för återfall av sjukdomen:)

Strålning förstör cancercellerna. Tyvärr påverkas också de normala cellerna, men de har förmåga att reparera sig rätt snabbt. Så beroende på var man får strålningen så kan man få biverkningar av den...

I mitt fall så ska den inte påverka nåt med håret, kroppen övrigt, det utsatta området är ju bröstet, armhålan, skuldran, axeln...

Jag kommer att få ligga på denna hårda smala brits, i en ganska obekväm ställning med armarna upp över huvudet, låsta där uppe...

Av med kläderna på överkroppen och upp på britsen...inte bekvämt kan jag säga, huvudet in i ett huvudstöd och armarna upp på ställningen, jag får hålla på en stång med handen och de låser in armarna på den positionen.

Idag så tas det som sagt röntgenbilder med simulatorn och behandlingsfälten markeras, vilket innebär att jag har efter detta besök lila streck på hela överkroppen, fattas bara namnunderskrift av konstnären...;)

Det är två manliga personer som håller i detta, det vrids på kroppen hit och dit, de går ut till manöverrummet och apparaten surrar, det tas bilder, killarna kommer in igen, det ritas på mig kors och tvärs, mätas, de går ut, det tas bilder...samma procedur i över en timma...jag börjar att tro att de gillar att rita på oss, det kanske är det enda roliga de har på jobbet, rita på nån, sen sudda bort det med sprit, rita på igen...nu skojar jag bara...de var verkligen noggranna med dessa mätningar och det är jag väldigt tacksam över. För allt hänger ju ihop, gör de inte detta förberedande jobb bra så hamnar kanske inte strålarna till slut på rätt ställe, och det vill man ju verkligen att de gör!!

Det tog sin tid och var inte helt behagligt att ligga helt stilla så länge, men jag lyckades...andades lugnt och tänkte på en sommardag då jag är ute och rider i full tölt på en fin grusväg...det är min bild som ger mig lugnet och jag kan slappna av något...En av killarna kommer till slut in och säger; du kanske blir glad om jag säger "valmis"?

Ja, tack, säger jag. Valmis betyder ju färdig på svenska...Så skönt!  Jag får veta att det sen är andra som tar hand om mig vid nästa besöket som är på onsdag...jag ska vara försiktig med dessa markeringarna så att de inte försvinner(igen...) de behövs under hela behandlingsperioden, de tål vatten men inte tvål...duscha med duschkräm är uteslutet då igen...ja, ja, då får jag väl lukta illa igen då;)...

Tack för idag och hejdå!

Jag åker hemåt och hinner precis till sonens skola då han slutat för dagen...

Ha det bäst!

Kramar från mig!!