rosaresa

Då den 29/9 då åker jag dit "jag ska" alltså till gyn denna gången med tanke på att det som kommer att hända är att jag får remiss för att jag kommer att behöva börja med sprutorna som ska blockera min kropp för hormonproduktionen, alltså en spruta i månaden som man får i magen...jag som har lite svårt med sprutor...kul, not, men ok, det måste gå...det var väl det jag var beredd på då jag träffar denna jätte trevliga och duktiga överläkaren på gyn mottagning i Västervik... Vi pratar och jag berättar vad jag varit med om det senaste året, hon har ju ingen aning om vad som hänt mig tidigare, jag har ju aldrig varit hos henne tidigare, hon noterar det som sägs och tycker att jag ska undersökas med ultraljud direkt, sagt och gjort...efter en rätt lång tid så är hon nöjd...hon säger att hon inte hittar äggstockar på höger sida, jag tror att jag vet varför, säger jag, jag hade en cysta där år 2000, jag opererades, den då 12 cm stora cystan som innehöll naglar, hår mm togs bort och eftersom den hade vuxit fast i äggstockarna så de är nog borta de med...nu var denna cysta en ofarlig en så jag har inte ens tänkt på händelsen och tiden efter den operationen sen dess, kommer nu ihåg att jag fick lite besvär efter operationen också med jätte ont i magen och efter nån vecka så konstaterades det att det sipprade lite blod från ett ställe där de hade sytt ihop mig invändigt där de tog bort cystan, de fick operera mig igen pga detta och sy ihop det de missat första gången, så det var inga trevliga minnen från den gången... Ok, då skickar jag efter dina journaler från Eksjö så får vi se vad som hänt osv, bra! Sen sa hon nåt som gjorde att jag fick både hjärtklappning och började skaka..."jag kan tyvärr inte friskriva dina vänster äggstockar"...där finns det något som inte ska finnas där...dessa ord fick jag höra efter att jag var på mammografin i april 2009 från den läkaren som de konstaterade med ultraljud att det fanns nåt i mitt högra bröst... Vi tar lite prover...hormonnivån, tumörmarkörer för äggstockscancer...cancer...det ordet fastnade i min hjärna...nu behöver det inte vara cancer, det kan vara en ofarlig tumör. liknande som jag haft tidigare år 2000, och oavsett vilket så ska man nog operera bort äggstockarna eftersom det tydligen kan finnas samband med bröst-och äggstockscancer...bara skär bort de direkt sa jag...de behöver jag inte...vi bestämmer att jag tar en hel del prover direkt på provtagningscentralen och får en ny tid till henne sen, och hon skulle höra av sig på telefon om det var så att proverna visar cancermarkörer...jag går därifrån med en ångerst och rädsla...känns som jag har hamnat i samma skit igen som över ett år sedan, jag ser mig själv i samma läge som förra hösten då jag började med cellgifterna och började tappa håret och till slut fas typ flintskallig...NEJ, inte en gång till...jag fixar inte detta...jag går till provtagningscentralen, de är jätte snälla och duktiga där, jag som är lite knasig då det gäller nålar, blodprover och sprutor...men hon var superduktig och fick sina rör fyllda med det röda blodet utan problem:) Jag går sen därifrån till parkeringen där jag har bilen, vad gör jag nu????? Allt blev plötsligt jätte konstigt...jag ringer till Roger och får tag på honom och berättar vad som hänt...han säger att han kommer hem så fort han bara kan...det gjorde han också. Det var skönt! Mitt nya liv som jag skulle börja här efter flytten började inte så bra...jag känner mig plötsligt sjuk igen, får ont i armen där jag hade picclinen tidigare, får ont på många ställen i kroppen och blir så fruktansvärt trött...vad i hela världen är det som händer...har jag varit dum mot någon och fått nåt straff för det nu?? Dagarna efter den 29/9 var inte så roliga, vi hade redan typ förra året bestämt att jag åker till Lotta då hon åker till Öland vid skördefesten som är där varje höst, nu var det dags, den börjar ju 30/9, jag tog kontakt med Lotta och sa att jag kanske inte är det bästa sällskapet just nu, hon tyckte att det kanske är det bästa just nu att åka för att kunna tänkta på nåt annat...Roger tyckte också likadant så jag åkte 30/9 dit och var hos henne till på fredag 1/10. Det var så skönt att få vara där med henne och prata massa tjejsnack om livet och allt...Tack igen snälla Lotta för att jag fick komma och hälsa på hos dig! Det var faktiskt bra att vara hemifrån och tänka på annat... den 2/10 var vi på STCC i Mantorp, villken häftig upplevelse det var också, och en hel dag utan att tänka på massa tråkigheter, så skönt... Jag vet inte om jag ska säga nåt till barnen om det som kommit fram vid undersökningen, pratar med Roger och vi bestämmer oss för att inte säga nåt ännu, eftersom vi inte vet vad som väntar...det känns som ett bra beslut... Dagarna går fast jag har väldigt svårt att släppa ångersten och rädslan, det går bra en stund men sen kryper den intill igen... På kvällen 5/10 får jag ett samtal från överläkaren som jag träffade på gyn...hon ringer hem till mig och på kvällen, jag var tvungen snabbt att lägga ner mig på soffan...detta kan ju inte vara bra...hon frågar om hur allt är och eg ringer hon för att provet för könshormonet var alldeles för högt...min hjärna hänger inte riktigt med...hon frågar om jag fått flera blödningar, som mens igen nu efter besöket...ja, jag fick det igen 3/10 sa jag och det känns som mens igen...BRA, säger hon! Då är det därför dessa hormonnivåer var så höga, annars hade vi misstänkt att du var gravid...PUH... Men jag är tvungen att fråga om hon fått svar på alla prover som togs...ja, det har jag, säger hon. OCH det ser INTE ut att finnas tumörmarkörer för cancer i blodet, så det borde inte kunna vara äggstockcancer. Men 100% kan man ju inte lova att jag inte har det...vad innebär det...??? "Kan jag släppa oron för äggstockcancer?""JJa, det tycker jag", får jag som svar. Jag har fått en ny tid 8/11 till henne och då ska hon undersöka mig igen och då får vi se hur det ser ut där inne då...vi kommer att operera bort detta, vad det nu än är och troligtvis ta bort hela äggstockarna i samband med det för att i såfall minimera risken för cancer där i alla fall i framtiden...man kan ju ofta få en likadan ofarlig tumör/cysta på andra sidan då man haft den på den ena sidan...nånstans i min hjärna kommer jag nu ihåg att jag frågade doktorn då år 2000 efter att jag fick veta vad det var, om jag kan få flera sådana tumörer, cystor i framtiden, och då sa hon att hon inte kan lova att det inte kommer att kunna utvecklas nåt liknande på den andra sidan...men dessa ord har varit bortglömda ända tills nu, år 2010... Så jag blev naturligtvis till slut jätte glad och lättad av att hon ringde, men har sen dess haft faktiskt olika symptom som jag inte kan hitta nån förklaring för direkt...jag är fruktansvärt trött, har ont i kroppen, har ångerst och rädsla ändå... Varför???? Ingenting känns roligt just nu, allt känns bara jobbigt och jag försöker verkligen att motarbeta dessa känslor, för man kan ju påverka sin situation mycket med sina egna tankar osv...men jag lyckas inte så jätte bra just nu med det...jag borde kunna vara jätte glad och bara njuta, men känner mig inte pigg alls...hoppas att det går över snart detta!! Kanske efter att jag varit på mitt återbesök på gyn 8/11 så får jag veta exact vad som väntar mig nu då, på den fronten... Vi får se... Ha det bäst! Kramar från mig