Life is good :)
-April 2009 då jag satt ensam hos ”min” kirurg och fick beskedet att jag hade cancer, trodde jag inte att jag skulle leva idag, augusti 2011!!!
-Jag trodde inte att jag skulle få se min fina dotter ta studenten och gå på bal...
-Jag trodde inte att jag skulle få se min son fylla 13 år...
-Jag trodde helt enkelt att jag skulle väldigt snart dö!!! Cancer var ju = döden!
Idag augusti 2011 lever jag faktiskt, jag fick vara med på studentfesten/balen och dotterns 19 och 20 årsdag och då hon flyttade till sin egen lägenhet i Linköping och att hon idag blivit sambo med sin fina pojkvän, sonens 13 och 14 årsdag och då har började 7:an i Västervik, då han varit med på Rockkollo (han är duktig trummis) och blivit en fantastisk tonåring, jag fick också vara med på vår egen 5 åriga bröllopsdag som vi firade i finland 23/6-11...tack mamma och pappa för festen!
Jag lever!!!
Bilden nedan är fagen i maj 2011 av min kära finfina dotter Denise...
Men tillbaka till senhöst/årsskiftet …
Efter några besök hos överläkaren på gyn så konstaterar hon till slut att det som fanns i äggstockerna var BORTA!!!
Det kunde varit en blodsamling, i vilket fall så fanns det inget där längre, vilken lättnad!!!
Besök på onkologen, blodprover och undersökning, inga tecken för ev återfall!!! SÅ SKÖNT!!!
Men eftersom min kropp inte ville ge sig och sluta producera östrogen, vilket den måste för min cancer var ju hormonberoende av just östrogen, så fick jag börja med Zoladex behandling.
Zoladex blockerar äggstockarnas produktion av östrogen som regleras via hypofysen, det tas prover på hypofysen några gånger per år nu för att få vägledning i frågan om det ”går åt rätt håll” med mina hormoner, alltså jag kastreras medicinskt på detta sättet…låter ju härligt ;)
Resultatet av denna behandling blir att man hamnar i ett tidigt klimakterium och att tumören inte kan tillväxtstimuleras av höga östrogennivåer. Låter ju bra!!
Denna behandling ges i form av ett litet implantat, som placeras under huden ca 10 cm från naveln i magen med en rätt grov SPRUTA!!!
Från denna implantat så frigörs det en kontinuerlig dos av läkemedel som räcker tills det är dags för nästa spruta, efter 28 dagar. Ok, då kör vi…överlever säkert detta…
Jag har redan tidigare för Tamoxifen behandlingen, som jag för övrigt ska äta till typ 2015, haft lite besvär, alltså flera biverkningar och jag kan säga att det blev inte bättre med Zoladex…
Har haft ordentligt on i kroppen, musklerna, lederna, skelettet…vissa dagar har det varit svårt att gå…trött jämt hur mycket jag än sov, orkade ingen/inget, humörsvängningar, ont i huvudet, vallningar(not nice), balansproblem, känt mig klumpig(gått på saker, missat trappsteg mm)
Alla dessa besvär är ju biverkningar av behandlingarna, så inga konstigheter på så sätt, men lite jobbiga till och från…
Pratade med läkaren om dessa besvär i sen höstas och fick ordination att börja träna fysiskt eller möjligen få några mediciner...jag gillar inte att äta mediciner om det inte är ett måste så jag bestämmer att det där med mer fysiska aktiviteter får det ju bli, undrar bara hur det ska gå till då jag inte klarar knappt av att gå vissa dagar...
Jag pratade med min man som har alltid gillat att träna och har faktiskt varit duktig i bodybuildning som junior på 90-talet och i och med det kan det där med träning. Kanonbra!!
Han sa att vi kunde träna tillsammans så hjälper han mig, han kan bli min egen PT J
Det gjorde vi!!! Vi har tränat ca 5-7 gånger i veckan, nästan alltid tillsammans sen november 2010, sen har jag försöket att rida min fina häst Gledi 1-3 gånger i veckan också…
Dessa fysiska aktiviteter har fasiken gjort så att jag idag har mycket mindre besvär !!!!
Men så fort som jag inte kan träna av någon anledning så börjar jag få mer och mer besvär…
Alltså slutsatsen, i mitt fall i alla fall, är att fysisk träning hjälper!!!!
Jag mår bättre idag än jag gjort på mycket länge, är mer vältränad i kroppen och orkar mer än i höstas och ser ljust på framtiden och tänker finnas här på jorden länge till!!
Tidigare, innan min diagnos, levde vi ju ”för framtiden” och skulle bygga upp gården och vi skulle göra saker i framtiden någon gång, resa osv…
Sen jag fick min diagnos så har jag börjat att leva mer i nuet och idag och en tid tillbaka så har även min man börjat att inse att det kanske inte är helt fel det heller ;) Vi har rest mer under det senaste året än vi gjort i vårt gemensamma liv tidigare, vi har satsat på andra saker än hemmet med renoveringar, målarfärg, tapeter, bilen…
Vi har lagt pengar på upplevelser (resor, festivaler) och kläder och träning, alltså på saker som gör att man ”lever”…här och nu!!
Bilden nedan tog världens bästa son Alexander på Gotland i juli 2011
Ingen vet vad som väntar och hur länge vi får vara här på jorden…villket är ju mycket bra i och för sig att vi inget vet…
Det är många av er, mina kära vänner och släktingar och min fina familj, min fina häst…alla Ni, Ni vet vilka Ni är…Ni har hjälpt mig att "börja leva" mitt liv…
Idag, 46 gammal så mår jag bättre/lever livet mer än jag gjort…kan nog påstå i hela mitt liv…så jäkla fantastiskt!!!
TACK ALLA!!!!
LOVEU <3
Ha det bäst!
Kramar från mig!!
Hej !
Vad fantastisk skönt att du mår så bra nu !!
Jag känner mig så väl igen. Även jag trodde att jag ganska snabbt skulle dö av cancern- men lever fortfarande - utan tecken till återfall !!_ och det är ju underbart. Det är många år tills mina barn tar studenten dock - ( jag är en gammal mamma... ) - men jag njuter varje dag av att jag finns här hos dom. Och jag njuter av att nu leva mer och mer som normalt- dvs- inte trist tänka att mina dagar är räknande ... varje gång jag ser barnen. .... Visst lever rädslan fortfarande i mig- men den har fått en plats där den inte förstör min vardag lika mycket.
Även jag står på tamoxifen- eller fel- bytte i somras till Arimidex - och får soladex- jag sliter verkligen med min kropp / leder- så mycket att träning tyvärr r ganska svårt. !! Provar hitta någon lösning på det då jag oxå ser hur bra jag mår av fysisk aktivitet. Samt att det u r så viktig för att inte få recidiv !!
Jätte fina bilder på dig- fantastisk att se.- Lycka till vidare !!
Klem Ingrid
Hej! Va härligt att höra att du mår bra! Kom av en slump in på din blogg, när jag surfade runt lite på biverkningar av Zoladex. Jag drabbades av bröstcancer april 2010, äter Tamoxifen sedan nov-2010, i förra veckan så beslutades det att jag även ska få Zoladex sprutan, just för samma sak som dig, min kropp vill inte sluta producera östrogen.... Jag ville bara höra med dig om dina biverkningar av detta, har du gått upp i vikt som det verkar som att alla som får Zoladex gör, å inte lite heller! Jag är livrädd för det! Vore jätte trevligt om du ville svara mig. Hälsn, Pernilla
Hej! Jag skulle vilja komma i kontakt med dig och höra lite om dina biverkningar av Zoladex? Jag fick bröstcancer April 2010, äter tamoxifen sedan Nov 2010 och har nu precis påbörjat Zoladex behandling pga samma sak som dig, kroppen slutar inte producera östrogen. Vore snällt om du ville skriva några rader. Hälsn. Pernilla
Ojsan, det första inlägget jag skrev hade visst kommit fram ändå, fick ett felmeddelande på det : ) Ja, ja nu har du det 2 gånger... /Pernilla
Hej Pernilla,
Förlåt att jag inte har svarat till dig tidigare!!
Kan du skicka mail till mig på min hotmail adress så ska jag svara mer utförligt, men kan så här direkt säga att jag inte har gått upp i vikt efter att jag började med Zoladex;)
Ha det bäst!
Kramar från Maarit
Till Pernilla,
Glömde skriva mailadressen...sorry...
[email protected]
Kramar
Hej Ingrid,
Kul att du hörde av dig!!
Hoppas att du mår bättre med värken i lederna osv...inte kul när det blir så där...jag mår sämre om jag inte kan träna...så träning har blivit min grej mot värken:) Jag hoppas verkligen att du hittar din grej som hjälper dig!! Har du testat taktil massage??
Jag ska kika in på din blogg då och då:)
Ha det bäst!
Kramar från Maarit
