Ingenting är omöjligt...
Hej,
Jag vill bara tacka för din fina blogg och berätta att jag vet hur du mår, iaf pga Zoladex. Jag fick diagnosen i årskiftet 2008/2009, och har gått igenom all behandling man kan få. Håller på med enbart Zoladex nu och känner igen din lista om hur du mår som om den vore min egen. Jag hoppas att du kommer att vara helt friskförklarad om ett par år. Själv har jag blandade känslor om framtiden, men hoppet finns alltid kvar! Zoladexens biverkningar har förstört mitt förhållande tyvärr, men jag har tre fina barn som är mitt balsam för själen!Jag vill bara skicka en kram, och som sagt berätta lite om mig som också går igenom de tunga åren nu, med Zoladex och oro. KRAM! Anne-Maj, 41 år i Göteborg (mail: [email protected] -ifall... ;)
Hej Anne-Maj,
Tack för ditt meddelande. Tråkigt att du fått samma biverkningar som jag, men jag hoppas på att du har nån form av aktivitet som du orkar/kan utöva, jag själv har hittat styrketräningen och sen har jag min häst...:) Skönt att du har dina 3 fina barn, de är det bästa vi har, våra älskade barn. Skickar en bamsekram tillbaka till dig med styrka och sol:) Ha det bäst!
Kramar
